Opus Dei

Världen väntar på oss. Ja! Vi älskar världen lidelsefullt för att Gud har lärt oss att göra det: sic Deus dilexit mundum ... - så älskade Gud världen; och för att världen är den plats där vårt slagfält är beläget - ett underbart vackert krig för kärlek - för att vi alla skall nå den frid som Kristus har kommit för att ge oss. (Plogfåran, nr. 290)

Lång borta - där borta vid horisonten - ser det ut som om himlen och jorden möts. Glöm inte att den plats där himlen och jorden verkligen möts är i hjärtat på dig, som är ett Guds barn. (Plogfåran, nr. 309)

Det finns väldigt många kristna som skulle vara apostlar ... om de inte vore rädda. Det är samma personer som sedan klagar för att Herren - påstår de! - överger dem: vad gör de med Gud? (Plogfåran, nr. 103)

Du sade till mig: Att underkasta sig en levnadsplan, ett tidsschema, är så enformigt! Jag svarade: Det är enformigt för att du saknar Kärlek. (Vägen, nr. 77)

Ta vara på din tid. Glöm inte fikonträdet som förbannats. Visst gjorde det något: det frambringade en massa löv. Som du ... Kom inte med några undanflykter. Det hjälpte inte fikonträdet, berättar evangelisten, att det inte var den rätta tiden för fikon när Herren kom och letade efter sådana. Det förblev ofruktbart för alltid. (vägen, nr. 354)

Den som döljer en frestelse för sin föreståndare delar en hemlighet med djävulen. Han har blivit vän med ovännen. (Plogfåran, nr. 323)

Var inte så provinsiell. Öppna ditt hjärta på så vid gavel att det blir världsomfamnande, ”katolskt”. Flaxa inte som en höna, när du kan flyga lika högt som en örn. (Vägen, nr. 7)

Genom att växa och leva som en av oss avslöjar Jesus, vår Herre och vår förebild, att människornas liv – ditt liv –, de vanliga och vardagliga sysslorna, har en gudomlig betydelse som tillhör evigheten. (Smedjan, nr. 638)

Glädjen är en kristen tillgång som vi behåller i den mån vi kämpar, för den är en följd av friden. Fred uppnår man genom att segra i krig, och människans liv på jorden – läser vi i den heliga Skrift – är en krigstjänst. (Smedjan, nr. 105)

På din himmel har det tornat upp sig stora moln av viljelöshet, av tappat intresse. Det har vräkt ned störtskurar av sorg, med en tydlig känsla av att du är hämmad. Och som kronan på verket har du fångats i en fälla som gillrats av den nedstämdhet som beror på en mer eller mindre objektiv sanning: så många års kamp ... och ändå är du så långt efter, har så långt kvar.