Försök att ihärdigt hålla dig till en levnadsplan: ägna några minuter åt stilla bön, gå i den heliga mässan - dagligen, om det är möjligt - och ta ofta emot kommunionen, gå regelbundet till förlåtelsens heliga sakrament - även om ditt samvete inte anklagar dig för någon dödssynd -, besök Jesus i Tabernaklet, be den heliga rosenkransen och betrakta dess hemligheter, och ägna dig åt alla de andra fantastiska bruk som du känner till eller kan lära dig.
De skall inte bli till stela normer, vattentäta skott. Levnadsplanen anger en flexibel väg som är anpassad till dina villkor, till ditt liv mitt i världen, med ett intensivt yrkesarbete och med sociala skyldigheter och relationer som du inte får försumma, för i dessa göromål fortsätter ditt möte med Gud. Din levnadsplan måste vara som en gummihandske som anpassar sig perfekt till den hand som använder den.
Glöm inte heller att det viktiga inte är att göra många saker; nöj dig med att generöst utföra dem du kan utföra varje dag, oavsett om du har lust eller inte. Dessa bruk kommer nästan omärkbart att föra dig till den kontemplativa bönen. I din själ kommer det att springa fram alltfler akter av kärlek, bönesuckar, tacksägelser, akter av gottgörelse och andliga kommunioner. Och det kommer att ske medan du utför dina plikter: när du svarar i telefon, när du stiger in i ett fortskaffningsmedel, när du stänger eller öppnar en dörr, då du går förbi en kyrka, då du börjar en ny uppgift, medan du utför den och när du avslutar den; du kommer att hänföra allt till Gud, din Fader. (Guds vänner, nr. 149)