Detta har alltid varit en fast trossats. Mot dem som förnekade den förklarade konciliet i Efesos att den som inte bekänner att Emmanuel verkligen är Gud, och att den heliga Jungfrun därför är Guds moder, eftersom hon enligt köttet avlade Guds inkarnerade Ord, varde anatema. (...)

Genom att välja Maria till att vara moder till Kristus, en människa som vi, har den heliga Treenigheten satt var och en av oss under hennes moderliga mantels skydd. Hon är Guds moder och vår moder.

Marias gudomliga moderskap är källan till den fullkomlighet och de privilegier som hon är begåvad med. I denna sin egenskap blev hon avlad utan arvsynd, hon är full av nåd, alltid jungfru, hon upptogs med kropp och själ i himlen och har krönts som hela skapelsens drottning, över änglarna och helgonen. Endast Gud är större än hon. Eftersom den heliga Jungfrun är Guds moder, besitter hon på sätt och vis en oändlig värdighet på grund av det oändliga goda som Gud är. Man riskerar inte att överdriva. Vi kommer aldrig att fördjupa oss tillräckligt mycket i detta outsägliga mysterium; vi kommer aldrig att kunna vara tillräckligt tacksamma gentemot vår moder för att ha gjort det möjligt för oss att ha ett så nära och familjärt umgänge med den heliga Treenigheten.

Vi var syndare och fiender till Gud. Återlösningen befriar oss inte bara från synden och försonar oss med Herren: den gör oss till barn, den ger oss en moder, samma som gav Ordet liv i dess mänskliga gestalt. Kan man tänka sig en mera översvallande, nästan överdrivet generös kärlek? (Guds vänner, nr. 275-276)