Msgr. Joaquín Alonso (född 1929 i Sevilla), licentiat i juridik och doktor i kanonisk rätt bodde tillsammans med den helige Josemaría i Rom och arbetar sedan många år tillsammans med Opus Deis prelat. Han har bott i Rom i 62 år och är teologisk rådgivare vid kongregationen för helgonförklaringsprocesser. I denna intervju talar han om biskop Óscar Romero, som kommer att bli saligförklarad den 23 maj i San Salvador. (länk till saligförklarings webbsida)
—Msgr. Alonso, hur lärde du känna Msgr. Oscar Romero, som nu skall saligförklaras?
—Jag lärde känna honom i Rom 1974. Den 30 oktober det året kom han till Rom (det var inte första gången) och den helige Josemaría, som skulle ta emot honom några dagar senare, den 8 november, bad mig att ta hand om honom. Msgr. Romero hade utnämnts till biskop av Santiago de Maria i El Salvador några dagar innan han reste iväg.
Msgr. Romero sade till mig att denna resa till Rom var skänkt av försynen eftersom den hjälpte honom att ta sig ut ur sin vanliga miljö och få lite distans och från ett annat perspektiv se den lilla värld som tyngde honom. Han kände tyngden av det ansvar som hans biskopsutnämning innebar, och han behövde känna att någon lyssnade på honom och uppmuntrade honom.
—Har du några särskilda minnen från dessa dagar?
—För mig innebar detta besök ett tillfälle att tala med Msgr. Romero länge och ganska djupt. Samtalen var broderliga och mycket prästerliga. Bland annat berättade fader Oscar att han sedan 60-talet fick andlig vägledning av en präst i Opus Dei, fader Juan Aznar, som avled i mars 2004.
Senare fick jag reda på några detaljer om detta umgänge med fader Juan. Han hade till exempel anförtrott honom i ett brev från 1970 att ingen annan än han förstod hans själ. I en julhälsning från 1973 skrev han att han aldrig glömde hans visa råd. Den salige Oscar var en tacksam präst, och jag blev rörd när jag fick veta att han hade dött precis när han firade mässan, den främsta tacksägelsen.
—Hur var mötet med den helige Josemaría?
—Han träffade den helige Josemaría den 8 november. Samtalet varade nästan en timme, och i slutet anförtrodde Msgr. Romero mig att detta möte hade gjort ett starkt intryck på honom. Han sade att han känt sig stärkt i sin tro av den helige Josemaría och att Opus Deis grundare hade omfamnat honom och fått honom att känna sig älskad och inte lika ensam. Msgr. Romero kallade den helige Josemaría en Guds man och han tog tillfället i akt att inbjuda honom till att åka till Centralamerika, vilket han gjorde 1975.
Fader Oscar hade också möjlighet att hälsa på Paulus VI, och han var glad över att få kunna höra några uppmuntrande ord från honom. Han berättade efteråt för mig att denna resa påminde honom om hans första år som präst och han ansåg att den var en gåva från Gud.
—Fortsatte ni att umgås senare?
—Jag kommer ihåg att han den 26 juni 1978 (tredje årsdagen av den helige Josemarías bortgång) kom och firade mässan i Santa Maria della Pace, där grundarens kvarlevor då förvarades. Jag assisterade honom med Msgr. Francisco Vives vid mässfirandet. Han gav en kort predikan full av tillgivenhet och tacksamhet till den helige Josemaría och uttryckte att han från första stund de träffades hade känt sig bli behandlad som en bror. Detta skrev han också i ett brev.
Som jag sade hände detta 1978, ett år efter att Msgr. Romero hade utnämnts till ärkebiskop i San Salvador. Där var det en annan präst i Opus Dei, Msgr. Fernando Sáenz Lacalle, som tog hand om hans andliga vägledning, vilket han också berättade offentligt.
—Vad tänkte du när du fick höra att han hade dött?
—Den tragiska nyheten gjorde mig djupt rörd och samtidigt kände jag en vilja att vara med honom i bön och att be om hans förbön för kyrkan i Latinamerika. Det var också ett skäl att tacka Herren för att ha gett mig tillfället att lära känna denne Guds man personligen.