Det är häpnadsväckande att konstatera hur olika är karismerna och karaktären hos Kyrkans helgon. Ibland verkar de t.o.m. vara varandras motsatser, men en gång man känner till på djupet varje helgons liv och anda upptäcker man den gemensamma nämnaren som förenar dem, nämligen: att återspegla Kristi liv, han som är helighetens upphovsman.

Så förhåller det sig också med två av de stora namn i 1900-talets Kyrka: den salige Josemaría och Moder Teresa, två mycket olika personer och karismer, och samtidigt med många gemensamma drag.

Samtidigheten i sig är redan anmärkningsvärd: Genom Guds försyn såg den salige Josemaría Guds vilja om det som skulle bli Opus Dei, i Madrid, ungefär samtidigt som Moder Teresa kom till Dublin från Skopje (Makedonien) för att starta sitt ordensliv, i slutet av september eller början av oktober 1928.

Bland dessa gemensamma drag kan jag inte låta bli att nämna deras stora kärlek till Kyrkan, till påven och till botens sakrament. Likaså deras orubbliga tro på bönens värde som utgångspunkt för varje apostolisk verksamhet, samt många andra gemensamma drag, såsom deras förmåga att sätta igång med ambitiösa initiativ i andras tjänst.

Denna gemensamma nämnaren syns även ibland i några karaktärsdrag hos dem båda, liksom också i förmågan att ögonblickligen lösa några problem som mänskligt sett verkade olösbara.

Jag vill här fokusera en aspekt som är särskilt kännetecknande för Moder Teresas karisma: hennes kärlek till de fattiga, de sjuka, de döende, ja, de högst nödlidande. Moder Teresa såg själva Kristus i dem.

Även i den salige Josemarías liv ser vi ett stort engagemang för att hjälpa Kristus, närvarande i de nödlidande. Detta speglas inte bara i Opus Deis stora ansträngning för att utbilda folk, som så många centra, skolor, universitet mm vittnar om, utan också i dess stora sociala engagemang för att förbättra alla människors villkor och, först och främst, för att hjälpa dem att förstå den verkliga meningen och det andliga värdet av deras lidanden. Vi ser detta på ett särskilt sätt i de tidiga åren av Opus Deis historia, som det framgår av flera bidrag i den här boken. Vi ser det framför allt i berättelserna av flera vittnen till den salige Josemarías pastorala arbete i Madrids sjukhus, såsom Syster Maria Jesús Sanz, Asunción Muñoz och Syster Isabel Martín. De fattiga, de sjuka, de obotligt sjuka var vapnen för hans strid för att igångsätta Opus Dei.

Tron, som ledde dem till att upptäcka Kristus i varje människa, var grundvalen för såväl den salige Josemarías som Moder Teresas engagemang.