”När jag kom till La Paz från Apolo kände jag mig ensam och främmande i en jättestor stad, jag kunde varken läsa eller skriva, ej heller laga mat. Vid CEFIM lärde jag mig att arbeta med glädje och nu har jag detta centrum att tacka för att jag efter utbildningen har en bra anställning och på så sätt kan jag understödja min familj.” Dessa ord från Consuelo Villanueva sammanfattar många bolivianska kvinnors erfarenhet.

För närvarande anses Bolivia vara ett av Sydamerikas fattigaste länder. Man räknar med en befolkning om 8,3 miljoner personer av vilka cirka 50% lever i fattigdom. På landsbygden är det upp till 94% av befolkningen, vilket förklarar inflyttningen till städerna från landsbygden.

Denna situation berör framför allt kvinnorna som har mindre tillgång till utbildning och därmed till anställningstillfällen än männen: enligt officiella uppgifter antar man att 60% av de kvinnor som bor i städer är diskriminerade eftersom många är familjeförsörjare eller saknar såväl grundutbildning som yrkesutbildning. De som arbetar gör det i den informella sektorn i mycket små företag och i annan verksamhet där man är sin egen arbetsgivare och de får i genomsnitt 39% lägre lön än männen.

Ett konkret svar

För att ge ett konkret svar på detta behov beslutade sig Förbundet för kulturellt och socialt främjande (APROCS) år 1986 att skapa ett Centrum för Kvinnans integrerade utbildning (CEFIM), som tog som sin uppgift att erbjuda teknisk och akademisk vidareutbildning för kvinnor med knappa resurser från landsbygden och områdena utanför staden La Paz.

”I vårt land finns ett stort antal kvinnor som är arbetslösa eller undersysselsatta och som därför har svårt att försörja sig”, förklarar Graciela Volpe, direktör för CEFIM. ”En av de viktigaste anledningar till detta är bristen på yrkeskompetens. Det är vår avsikt att ge eleverna tillgång till olika arbetskällor och att utbilda dem så att de i framtiden ska kunna leva ett värdigt kristet – därför helt och fullt mänskligt – liv i ett samhälle som består av stora kontraster.”

Som allt annat föddes CEFIM litet. En grupp personer som var förtrogna med Opus Deis grundares, den helige Josemaría Escrivá, lära försökte ge ett kristet svar på problemet med kvinnors arbete och utbildning. Redan från början stod det klart för dem att motorn till detta var en princip som den helige Josemaría hade uttalat sedan 1928: ”Arbetet, allt arbete, sade han, är ett vittnesbörd om människans värdighet, om hennes herravälde över allt skapat. Det ger möjlighet till utveckling av den egna personligheten. Det utgör en förbindelselänk mellan dig själv och dina medmänniskor, en källa till försörjning av den egna familjen, ett medel för att hjälpa till att förbättra det samhälle där du lever och till framåtskridande för hela Mänskligheten” (Det är Kristus som går förbi, nr 74). Mycket snart smittade deras entusiasm av sig på andra medarbetare i detta initiativ.

CEFIM idag

Byggandet av CEFIM:s nuvarande säte blev möjligt tack vare samverkan med ICU (Istituto per la Cooperazione Universitaria), ett italienskt NGO och Europeiska unionen. För närvarande bekostas projektet framför allt genom lokala gåvor från CEFIM:s vänner och de aktioner man utför för att få in medel.

Alltsedan 2002 medverkar EDA-ODT, ett australiensiskt NGO som är intresserade av kvinnans fortbildning, med att sätta igång olika utbildningsinriktningar i gästgivarekunskap, vård- och omsorgskompetens om äldre och barn, restaurangkök och livsmedelsindustri. Dessa tre utbildningsvägar gör att unga kvinnor som gått ut gymnasiet kan komma in i arbetsmarknaden me ett yrke som är anpassad till landets aktuella behov.

Den utbildning som de kvinnor som följt CEFIM:s program erhållit, gör det möjligt för dem att infoga sig i arbetslivet under förbättrade ekonomiska och sociala villkor: anställningar i serviceföretag, familjeverkstäder, småindustrier osv.

Inom alfabetiseringsområdet har man uppnått att mer än 600 kvinnor som var analfabeter har lärt sig att läsa och skriva, och att de på samma gång får teknisk utbildning inom de grundläggande tjänsteområdena: kök, bageri, tillskärning, sömnad, tygbehandling osv.

Eleverna som gått ut CEFIM har fått ta emot en integrerad utbildning som innefattar såväl rena yrkesaspekter som akademiska och mänskliga aspekter. Många har här återupptäckt människans värdighet med de konsekvenser detta haft för deras personliga liv och för utbildningen av deras familjer. På detta vis har radien för deras inflytande och nyttan av den utbildning de fått ständigt utvidgats.

Utmaningen att ständigt växa har fått CEFIM:s styrande att sätta upp nya mål för sig:

att utöka utbildningsplanen, införa ett faddersystem för lärare och elever, utvidga verksamhetsområdet även till andra delar av staden, införa nya kurser i kursplanen och att ge sina lärare mera utbildning och större befogenheter... Till sin hjälp har de dessa ord som en gång yttrades av den bolivianske utbildningsministern: ”Om vi vill att detta verk skall fortsätta, måste vi ta väl hand om det, men vi måste också tänka på att det vore bra om det inte bara fanns ett utan många centra som detta.”

CEFIM

Calle Macario Pinilla, 345

La Paz, Bolivia.