Opus Dei

Medlemskapet i prelaturen Opus Dei är väsentligt förenat med medlemmens personliga kallelse. Detta är anledningen till att medlemskapet medför ett åtagande att leva enligt allt det som hänger ihop med denna kallelse.

Det arbete som personer i Opus Dei utför – och hela deras liv – utgör en del av stiftets andliga och apostoliska väl i den mån de är trogna sin kallelse.

Vilket förhållande har Opus Dei som institution med stiftet? Samarbetar Opus Dei också med ordnar och andra organisationer i sitt pastorala arbete?

Det finns inte någon skillnad såtillvida att en person i Opus Dei är en vanlig katolik som inom ramen för sin kristna kallelse fått en särskild kallelse för att tillhöra en andlig familj och för att anstränga sig för att bli en bättre kristen och bidra till Kyrkans uppdrag.

Prelaturen Opus Deis har samma frälsningsuppdrag som Kyrkan har. Det utförs enligt en särskild karisma som består i att helga sig och verka apostoliskt i sitt yrkesutövande och i hela vardagslivet.

Ingen del av Kyrkan är ”en kyrka i Kyrkan”, utan just motsatsen. Varje del främjar gemenskapsbanden med hela Kyrkan.

För närvarande finns bara personalprelaturen Opus Dei.

Som varje prelatur styrs prelaturen Opus Dei av prelaten och hans vikarier.

Det är själva Kyrkan, representerad av Påven, som tar beslutet att skapa en personalprelatur för att tjäna människor på ett mer effektivt sätt. Han gör detta efter att ha rådfrågat berörda biskopskonferenser.

Den första som upprättades var prelaturen Opus Dei. Den upprättades av Johannes Paulus II den 28 november 1982 genom den apostoliska konstitutionen Ut sit.