Pedro, Argentina: »Jag var numerarie och jag skulle inte vilja ändra något i min väg.«
Pedro är arkitekt med inriktning på icke-statliga organisationer. Han studerar nu för en masterexamen i urban ekonomi. I maj nästa år ska han gifta sig med Ine. Hans yrkesval förde honom närmare Opus Dei, en institution som han tillhörde under några år och som han minns med tacksamhet: ”Jag ångrar inte att jag är den jag är idag, och jag är den jag är tack vare den väg jag har vandrat”, försäkrar han.
Tiago, Portugal: »Jag försöker få ut det mesta av livet«
Tiago är från Porto, arbetar som maskiningenjör och älskar bilsport. Han tävlar själv med en Mini. När han var 20 år gammal förlorade han sin morfar, vilket fick honom att börja ifrågasätta mycket i livet. En vän – som omkom i en olycka samma sommar – talade för första gången med honom om Opus Dei. Upptäckten av bönen blev början på en väg som ledde honom till att urskilja sin kallelse som numerarie i verket.
Lidia, Bolivia: »Jag bad om att få bli medlem i Verket, men de sa nej«
Mitt namn är Juana Lidia Quispe Maita, jag kommer från samhället Copachilaia. I mitt samhälle kan man se Titicacasjön, som ligger här, 4 000 meter över havet, och jag är assisterande numerarie i Opus Dei. Jag är här för att ta hand om min mor som är ensam, för att göra henne sällskap och hjälpa henne med allt hon behöver. Och då och då åker jag till staden.
Ilona, Finland: ”Jag tycker om att se mig själv som en person med sisu”.
Sisu är ett finskt ord som kan översättas med uthållighet, mod eller beslutsamhet. Ilona representerar detta begrepp väl: hon är född i ett land där katoliker är en minoritet och drömmer om att förändra världen genom sitt arbete som akademiker. ”Utifrån statistik och med hjälp av data bemöter jag polarisering. Allt är inte svart eller vitt”, säger hon.
Sandra, Spanien: ”I 22 år hade jag levt övertygad om att Gud inte fanns”.
Sandra hade ingen tro när hon för första gången satte sin fot i ett centrum för Opus Dei, dit hon hade blivit inbjuden av en vän. Idag, femton år senare, är hon adjungerad i Opus Dei och berättar om sin väg till tron, där hon i Gud upptäckte erfarenheten av faderskap.
Isabel Sánchez och Opus Dei: ”Att fördjupa karisman, rätta till och drömma om att så godhet”
Vägen mot hundraårsjubileet har öppnat en process av reflektion, vilket återspeglas i de regionmöten som just har avslutats runt om i världen. I detta samtal med Isabel Sanchez, sekreterare i Centralrådet, tas några av de frågor upp som diskuterats.
Var och en: Opus Dei i egna berättelser
Det finns inte två människor som är likadana. Inte heller finns det två identiska liv. Opus Dei är varje person som förkroppsligar denna karisma, upprepar prelaten ofta. ”Personligt” är en varierad mosaik av ansikten från de fem kontinenterna som berättar historien om sina liv utifrån sitt möte med Verket.
Malina från Malaysia: "Att se mina vänner ta emot kommunionen var början på min resa".
Malina lärde sig att komma överens med muslimer, ateister och kristna i sin egen familj. "Min familj är ett exempel på den blandning av kulturer och religioner som finns i mitt land, Malaysia", säger hon. Hennes far är ateist, hennes mor är katolik och hennes systrar har konverterat till islam. Hon bestämde sig för att låta döpa sig när hon var 16 år gammal. Det var början på ett sökande som skulle leda henne till Opus Dei som assisterande numerarie.
Gud, föräldrar och barnens kallelse
En kvinna frågar den helige Josemaría hur man kan hjälpa sina barn när de redan har hittat sin kallelse i livet. Så här svarar helgonet. (1 min 22 sek)
S:t Josefs högtid
Den 19 mars firar kyrkan den helige patriarkens högtid, Kyrkans och Verkets skyddspatron, ett datum då vi i Opus Dei förnyar det kärleksfulla åtagande som förenar oss med Herren.