"Har jag talat med honom?"
Det är möjligt att det här ordet skrämmer dig: meditation. - Det påminner dig om böcker med svarta, gamla pärmar, om ljudet av suckar och mekaniskt mumlade böner ... Men det är inte meditation. Att meditera är att tänka på och begrunda att Gud är din Fader och att du, hans son, behöver hjälp; och efteråt att tacka honom för det som han har beviljat dig och allt det som han kommer att ge dig. (Plogfåran, nr. 661)
I Evangeliet, "som en av de närvarande personerna"
Jag skulle vilja att ditt beteende och dina ord vore sådana att alla som såg dig eller talade med dig kunde säga: Här är någon som läser om Jesu Kristi liv. (Vägen, nr. 2)
"Att söka Honom, att finna Honom, att umgås med Honom, att älska Honom"
Det inre livet stärks genom att man kämpar i sina dagliga fromhetsövningar som man bör uppfylla – mer än så, bör leva– kärleksfullt, för Guds barns väg är en väg av Kärlek. (Smedjan, nr. 83)
"Den store Vän som aldrig sviker"
Du söker umgänge med vänner, vars samtal, tillgivenhet och sällskap gör din landsförvisning i denna värld mer uthärdlig ... trots att vänner ibland sviker.Det är inget fel med att du gör det. Men ... varför söker du inte varje dag, ständigt mera enträget, umgänget och samtalet med den store Vän som aldrig sviker? (Vägen, nr. 88)
"Hur har du det med Guds närvaro?"
Du saknar inre liv. Det är för att du inte låter din bön omfatta dina närmastes bekymmer och din iver att vinna nya apostlar; för att du inte anstränger dig att se klart, att fatta konkreta föresatser och genomföra dem; för att du inte har ett övernaturligt perspektiv på dina studier, arbetet, dina samtal, ditt umgänge med andra ... - Hur har du det med Guds närvaro, som är en följd av och ett uttryck för din bön? (Plogfåran, nr. 447)
"Vad vackert det är att vara Guds gycklare!"
Det har hänt att någon sagt till mig: ”Fader, jag är torr och kall; när jag ber eller uppfyller något annat som tillhör min plan i fromhetslivet, känns det som om jag spelar teater …”
Bönen: "kärleksfullt samtal med Jesus"
Jag har alltid ansett den kristnes bön vara ett kärleksfullt samtal med Jesus, som inte ens bör avbrytas i de stunder då vi rent fysiskt befinner oss långt borta från tabernaklet, för hela vårt liv består av mänskliga kärlekssånger med gudomlig genklang …, och älska, det kan vi alltid göra. (Smedjan, nr. 435)
"Bönen bör slå rot i själen"
Sann bön, den som absorberar hela individen, gynnas inte så mycket av öknens ensamhet som av inre samling. (Plogfåran, nr. 460)
"Gör allt du kan för att lära känna Gud"
Varje dag bör du göra allt du kan för att lära känna Gud, för att ”umgås” med honom, för att bli mer förälskad i honom för varje ögonblick som går och för att inte tänka på någonting annat än hans Kärlek och ära.
"Herre, jag kan inte be"
Om du verkligen önskar vara en botgörande själ – botgörande och lycklig – måste du framför allt försvara dina dagliga stunder av bön – intim, generös, lång bön – och se till att inte bara förlägga dessa stunder till tider som du råkar ha lediga, utan till en fast tidpunkt, om det är möjligt. Ge inte efter i dessa detaljer. Låt dig bli en slav under din dagliga tillbedjan, så försäkrar jag att du ständigt kommer att vara lycklig. (Plogfåran, nr. 994)