... Är det så du lever ditt "heliga prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus"? (Plogfåran, nr. 499)
I kyrkan råder jämlikhet: när vi väl är döpta är vi alla lika, eftersom vi är barn till samma Gud, vår Fader. Som kristna är det ingen skillnad mellan påven och någon som precis inlemmats i kyrkan.
Men denna radikala jämlikhet innebär inte att det är möjligt att ändra kyrkans konstitution såsom Kristus har fastställt den. Det är en gudomligt uttryckt vilja att det skall finnas olika funktioner, och därmed också särskilda förmögenheter, som getts de vigda tjänarna genom det outplånliga insegel de fått i vigningens sakrament. Upphöjd över dem som tagit emot denna vigning står Petrus, och med honom och under honom alla biskoparna, med sitt trefaldiga uppdrag att helga, styra och undervisa.
Tillåt mig att vara tjatig: trons och moralens sanningar fastställs inte medelst röstning. De utgör en skatt – depositum fidei – som Kristus har gett till alla troende och som anförtrotts åt kyrkans läroämbete för att den skall lyftas fram och utläggas.
Det skulle vara ett misstag att tro att kyrkans konstitution bör uppdateras, bara för att människor blivit mer medvetna om de band av solidaritet som knyter dem till varandra. Tidevarven tillhör inte människorna, vare sig de tillhör kyrkans hierarki eller inte, de tillhör Gud, som är historiens herre. Och kyrkan kan endast ge själarna frälsning om hon förblir trogen Kristus i sin konstitution, sina dogmer och sin moral. (Kärlek till Kyrkan, nr. 30)