Tiago, Portugal: »Jag försöker få ut det mesta av livet«
Tiago är från Porto, arbetar som maskiningenjör och älskar bilsport. Han tävlar själv med en Mini. När han var 20 år gammal förlorade han sin morfar, vilket fick honom att börja ifrågasätta mycket i livet. En vän – som omkom i en olycka samma sommar – talade för första gången med honom om Opus Dei. Upptäckten av bönen blev början på en väg som ledde honom till att urskilja sin kallelse som numerarie i verket.
Jag brinner för livet som präst
En präst från en ö - den åttonde i Kanarieöarna - med knappt 1.000 invånare. Han är för närvarande kyrkoherde i Arrecife (Lanzarote) där han är verksam i två församlingar och med ett leende försöker föra evangeliet vidare överallt.
Lidia, Bolivia: »Jag bad om att få bli medlem i Verket, men de sa nej«
Mitt namn är Juana Lidia Quispe Maita, jag kommer från samhället Copachilaia. I mitt samhälle kan man se Titicacasjön, som ligger här, 4 000 meter över havet, och jag är assisterande numerarie i Opus Dei. Jag är här för att ta hand om min mor som är ensam, för att göra henne sällskap och hjälpa henne med allt hon behöver. Och då och då åker jag till staden.
Ilona, Finland: ”Jag tycker om att se mig själv som en person med sisu”.
Sisu är ett finskt ord som kan översättas med uthållighet, mod eller beslutsamhet. Ilona representerar detta begrepp väl: hon är född i ett land där katoliker är en minoritet och drömmer om att förändra världen genom sitt arbete som akademiker. ”Utifrån statistik och med hjälp av data bemöter jag polarisering. Allt är inte svart eller vitt”, säger hon.
Sandra, Spanien: ”I 22 år hade jag levt övertygad om att Gud inte fanns”.
Sandra hade ingen tro när hon för första gången satte sin fot i ett centrum för Opus Dei, dit hon hade blivit inbjuden av en vän. Idag, femton år senare, är hon adjungerad i Opus Dei och berättar om sin väg till tron, där hon i Gud upptäckte erfarenheten av faderskap.