Johannes Paulus II har i sitt apostoliska brev ” Rosenkransbönen” påvisat att eftersom Kristus är centrum och ursprung för denna till Jungfru Maria riktade bön, bör man inte utelämna några av de mest grundläggande sidorna i Herrens liv här på jorden. «När vi går från Jesu barndom och det fördolda livet i Nasaret till hans offentliga liv kan vi betrakta de mysterier som man på ett speciellt sätt skulle kunna kalla ljusets mysterier. I själva verket är hela Kristusmysteriet ett ljusmysterium. Han är ”världens ljus” (Joh 8:12)» (Rosenkransbönen, 21).
Därför har till de femton traditionella mysterierna tillagts fem nya mysterier som påven kallar ”Ljusets mysterier”: Jesu dop i Jordan, Bröllopet i Kana, Jesus förkunnar Guds rike och uppmanar till omvändelse, Jesu förklaring samt Instiftandet av Eukaristin.
Kommentarerna till dessa mysterier fanns inte med i den ursprungliga ”Rosenkransen” som år 1931 författades av den helige Josemaría. Men, som biskop Javier Echevarría, Opus Deis prelat, förklarar, ” mediterade Grundaren hela sitt liv över dem och predikade om dem med kärlek, liksom han gjorde med varje ställe ur Evangeliet.”
För att för läsaren underlätta det fullständiga mediterandet av rosenkransbönen, har man ur Opus Deis grundares skrifter hämtat några texter, bland många möjliga, och fört samman dem i en bilaga i den nya utgåvan.
Här nedan följer det första ljusets mysterium: ”Jesu dop”: «Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom [...] Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”» (Matt 3:13-17).
I dopet har Gud, vår Fader, tagit vårt liv i besittning, han har införlivat oss med Kristi liv och sänt oss den helige Ande.
Guds kraft och makt upplyser jordens ansikte.
Vi kommer att sätta världen i brand, få den att brinna med flammorna av den eld som du kom för att tända på jorden! … Och då, du vår Jesus, kommer din sannings ljus att upplysa människornas förstånd i en dag utan slut.
Jag hör dig ropa, min Konung, med hög röst som ännu genljuder: ”Ignem veni mittere in terram, et quid volo nisi ut accendatur?” Och jag svarar – hela jag – med mina sinnen och själsförmögenheter: ”Ecce ego: quia vocasti me!”
Genom dopet satte Herren ett outplånligt insegel i din själ: du är Guds barn.
Barn: brinner du inte av längtan att få alla att älska Honom?