José María Casciaro föddes i Murcia i Spanien år 1923. Han lärde känna Opus Dei genom sin bror Pedro, som tillhörde Verket redan 1935. Under det spanska inbördeskriget och strax därefter hade Pedro uppmanat sin lillebror att föra ett rättrådigt kristet liv och i april 1939 beslöt han sig för att presentera honom för den helige Josemaría. På grund av det djupa intrycket av detta möte, började José Maria att fundera på vad en kallelse till Opus Dei skulle betyda för honom. Under ett år mognade detta beslut fram och till sist bad han år 1940 om inträde i Opus Dei.
Han flyttade till Madrid för att fortsätta sina studier och det var här som han fick tillfälle att på ett mera sammanhängande sätt leva nära den helige Josemaría och några av Verkets första medlemmar, som Isidoro Zorzano, Álvaro del Portillo och Juan Jiménez Vargas. Eftersom han var en av de yngsta och detta var åren då penningbekymren och svårigheterna var som störst, fick José María Casciaro särskild omsorg och kärleksfull uppmärksamhet av ”Farmor” och ”Faster Carmen”, dvs. Opus Deis grundares mor och syster. Det var också dem han tillägnade sin bok ”Det är mödan värt” med orden: ”med min djupaste tacksamhet och eviga sonliga tillgivenhet”.
När boken gavs ut år 1998, nästan 50 år efter inträdet i Opus Dei, var detta det bokslut han gjorde av sitt liv:
"På många ställen i prelaturens huvudsäte i Rom kan vi läsa inskriften ’Det är mödan värt’ och vi hörde ofta Grundaren uttala de orden som uttrycker vad det betyder att överlämna sig helt åt Gud. Och samtidigt visar de hän mot det eviga livet.
Ja, när jag tittar tillbaka mot dessa de första åren då jag levde min gudomliga kallelse och också betraktar de senare åren, känner jag i djupet av min själ sanningen i dessa ord. Det var mödan värt att följa den helige Josemaría, för det var, och är, som att gå hand i hand ända fram till vår Herre Jesus Kristus. Det rör sig om ett äventyr, men också om en ”väg”, en säker väg på denna vår jord i riktning mot himmelen. Efter mer än femtio år är det mig till stor glädje och tröst att mitt i mina tillkortakommanden veta att jag har följt den väg som Gud visade mig på redan i min ungdom!
Så har jag dag för dag tillsammans med andra fått vara med om det fantastiska äventyret att hjälpa till att utbreda Opus Dei på jorden. När jag ser tillbaka ser jag klart och tydligt att det var värt mödan att gå den vägen. Ja, tusen gånger om, det var värt och DET ÄR MÖDAN VÄRT”.