”Jag hade alltid haft en kristen tro och försökt hålla den levande, men eftersom jag var ensam hände det ofta att min tro miste sin glöd. Dessutom var jag lite förvirrad eftersom jag levde i ett samhälle där det finns många olika religioner och min tro blev utspädd allteftersom jag försökte vara öppen och ha förståelse för dem alla.

Då jag lärde känna Josemaría Escrivá fick det mig att se på min egen tro på ett klarare sätt. Att delta i kurserna som prelaturen av Opus Dei ger har betytt stor tröst och fått mig att mera på djupet förstå den nåd vi får ta emot i botens och eukaristins sakrament.

Jag ser i vår moder Maria och i de heligas gemenskap ett hjälpmedel som jag innan inte kände till. Allt det har fått mig att med glädje acceptera min sons handikapp som jag tar emot som en gåva från Gud.

Läran om den universella kallelsen till helighet är av största vikt. Herren ber alla, utan något som helst undantag, att motsvara hans nåd, Han ber var och en att enligt sin egen situation i livet praktisera de dygder som tillkommer Guds barn. Om vi lyckas se vårt arbete, våra kors, varje vardaglig och tråkig plikt som ett medel till helighet, hur förändras då inte både vi själva och vår omgivning.”

Denna berättelse har publicerats i skriften ”Guds barns glädje”, av Alberto Michelini. © 2002 Opus Deis informationskontor.