Sofía Carluccio från Uruguay är modetecknerska.

"Jag kom in på en en skola där man blir utbildad till designer inom textil och mode. Kanske jag redan som barn visste att jag skulle hamna inom detta fack eftersom min mamma, som alltid höll på att ändra och sy om kläder till alla oss barn, hade stort inflytande på mig. Hon gjorde detta bland annat för att kunna klä mig och mina tio syskon på ett bra sätt utan att behöva ge ut mycket pengar. Jag tror att det är från henne jag ärvt min konstnärliga talang.

För närvarande har jag i uppdrag att utveckla en konfektionsfabriks produkter. Det mesta av det den producerar exporteras till Mexiko, USA, Brasilien, Chile och Argentina.

Men jag och en väninna har också skapat vår egen modekollektion och med den deltog vi i augusti år 2001 i en modevecka i Uruguay. Sedan inbjöd de oss att göra en modevisning i Rally-muséet i Punta del Este. Där presenterade vi en kollektion som hade hämtat inspiration i hur man år 1925 klädde sig på denna badort. Kollektionen kallade vi ”eftermiddagen” och den blev mycket uppskattad av modeexperterna.

I dagens modevärld ser man ett stort inflytande från Europa. Vi försöker ta del av denna information men samtidigt tillföra den vissa värden som vi anser vara grundläggande för en kvinna. Vi vill framhäva den elegans, harmoni och värdighet som varje kvinna naturligt äger.

Modevärlden är intressant men den är också en svår bransch. Några modetecknare försöker skapa iögonfallande och lite vulgära plagg. Men jag anser att modet syftar till att pryda kvinnan med vackra kläder, inte till att klä av henne. Det är mitt motto, skulle man kunna säga.

Allt ifrån början av min modekarriär rådde man mig till att visa mig stark och tro på mig själv. Andan inom modevärlden är nämligen mycket hård. Till att göra det har jag haft stor hjälp av några ord från den helige Josemaría: ”Det är särskilt nödvändigt nu att intensifiera det apostoliska arbetet inom modebranschen för att även till denna värld med dess stora sociala inflytande dit bära ’Kristi goda doft’ Vi önskar möta Gud i denna sektor – som ofta är så avkristnad – så att även där de mänskliga livet och vanorna blir påverkade av Gud. Vi önskar göra arbetet där till ett tillfälle att göra apostolat, till något som talar om Gud och som för till Gud.”

När jag tecknar försöker jag inte bara göra moderiktiga kläder utan också att kläderna kombinerar anständighet med elegans, och jag gör det genom små detaljer och accessoarer. Varje plagg är uttänkt in i minsta detalj.

Jag arbetar med en grupp mycket duktiga sömmerskor som bor i olika delar av Montevideo. Vanligtvis är syateljérna belägna i deras egna hem och detta gör att jag lär känna var och ens familj. Jag försöker stimulera och sporra dem till att göra sitt arbete så bra som möjligt och inför Gud. Jag kommer ihåg en idé som Josemaría Escrivá hade och som han uttryckte genom att säga att modehusen kunde bli till verktyg för ett effektivt apostolat. Och tänker på att på samma gång som detta arbete görs till Guds ära, kan det bli mycket framgångsrikt, eftersom många kvinnor är tacksamma för och mår bra i kläder som har den stil som vi försöker skapa".