Den första gången jag hörde talas om Josemaría Escrivá var när jag höll på med mina universitetsstudier. På den tiden gick jag på katekesundervisning som förberedelse för mitt dop. Mer än 12 år har förflutit sedan dess.

Hans läror är en inbjudan att verkligen leva sin tro. Att kämpa för att bli helig är enkelt: det handlar om att göra vårt eget arbete väl, att noggrant och samvetsgrant uppfylla våra plikter och skyldigheter och att låta allt bli till en gåva till Gud.

Den helige Josemaría har lärt mig att be och att umgås förtroligt med Jesus Kristus. I Guds vänner säger han: ”Det är inte kristet att se på vänskapen med Gud som uteslutande en sista utväg. (…) Våra ord, önskningar och tankar går ständigt till dem vi älskar: det är som om de ständigt vore närvarande. Så bör det vara även med Gud.”

I mina relationer med mina närmaste, särskilt med min make och mina döttrar, påminner han mig om att jag måste vara frikostig och villig att göra uppoffringar som ingen lägger märke till. Jag är säker på att om jag erbjuder Gud dem i kärlek, kommer Han att mycket uppskatta dem.

Denna berättelse har publicerats i broschyren ”Guds barns glädje”, utgiven av Alberto Michelini. © 2002 Opus Deis informationskontor.