Jag är busschaufför och kör stadsbuss. Vid ett tillfälle var jag på mycket dåligt humör för man hade gett mig en annan rutt än vanligt och jag låg efter i tidtabellen. Det var inte precis den bästa sidan av mig själv jag visade upp den dagen. Dessutom hade jag andra problem: Min dotter som var två år gammal skulle opereras. En dam steg på bussen och då hon såg hur orolig jag var sade hon att hon skulle ge mig en helgonbild som skulle hjälpa mig i mitt arbete. Jag tittade likgiltigt på bilden men försökte le lite som tack till damen för att hon hade försökt hjälpa mig. Helgonet var Josemaría. Min dotter blev opererad och allt gick mycket bättre än vi hade kunna hoppas på. Det var en komplicerad operation men allt gick mycket bra.
Jag hade (och har fortfarande) helgonbilden med mig i min förarhytt. En vecka senare steg samma dam på bussen och den gången var det jag som tilltalade henne. Jag tackade henne för bilden och hennes omsorg om mig och bad om ursäkt för att jag inte visat mig mera intresserad när hon gav mig den. Vi pratade under hela färden. Jag frågade henne varför en del personer kallar den helige Josemaría för ”vår Fader” och erkände att jag var lite avundsjuk på dem eftersom jag själv inte kunde använda detta tillnamn eftersom jag inte var medlem av Opus Dei. Hon sade att detta sätt att tilltala den helige Josemaría beror på den tacksamhet som miljoner personer hyser mot honom. ”Jag kallar honom för ‘Fader’ sade hon, eftersom han har väckt det andliga livet i mig och lärt mig att umgås förtroligt med Jesus Kristus.” Jag blev helt förbluffad. ”Han bad och gjorde uppoffringar, fortsatte hon, för alla människor, i alla tider, för att de skulle närma sig Gud i det dagliga livet. Därför anser jag honom vara som en fader för mig och älskar honom som en far”.
Jag bad henne om flera bönebilder men hon hade bara en. Ännu en vecka gick och samma sak upprepades. Men den gången hade hon med sig en hel hög med bilder. ”Jag tog dem med mig för den händelse att vi skulle träffas igen”, sade hon. Nu är det ”vår fader” (min fader) och jag som kör bussen tillsammans. För en tid sedan var jag med om en liten incident i en gatukorsning. Jag var tvungen att snabbt kasta mig åt sidan med bussen och tvärbromsa. Men ingenting hände. Nu behåller jag mitt goda humör även om jag har problem. Min förarhytt har förvandlats till en utmärkt plats där jag kan tala med ”vår fader” på.
Jag vill bara berätta en historia till, men en förtjusande sådan. För en månad sedan steg en ung man på omkring 30 år upp på bussen och frågade mig var det fanns en arbetsförmedling för tillfälliga arbeten. Jag sade var den fanns och att han kunde åka dit med min busslinje. Han köpte sin biljett och vi började prata. Jag sade till honom samma sak som damen med bönekortet sade till mig. ”Jag känner till ett helgon som kan hjälpa er med arbetet” och gav honom ett bönekort. För två dagar sedan (det är därför som jag skriver till er) steg en präst upp på min buss och hälsade på mig. Jag hade ingen aning om vem han var. ”Gode Gud, tänkte jag sedan, det är den unge mannen som frågade mig efter arbetsförmedlingen.” Jag förstod ingenting. Han log åt min förvirring och sade att han redan hade bestämt sig för att lämna sin prästkallelse. Men när han så mötte ”vår fader” tänkte han över saken och bad istället om att få sitt prästintyg på nytt giltigförklarat. Han hade beslutat sig för att vara trofast så som den helige Josemaría var det.
Ramón A.
Den 13 juni 2004
Detta vittnesbörd har publicerats under www.josemariaescriva.info . Under rubriken ”En världsvid tillgivenhet" på den webbsidan kan du läsa andra vittnesbörd om böner som blivit hörda genom Opus Deis grundares förmedling eller berättelser av människor som helt enkelt uttrycker sin tacksamhet över att ha lärt känna hans heliga liv och hans läror.
Bönekort för utskrift på norska.
Hemsida om den helige Josemaría