En av de saker för vilken jag är mycket tacksam mot den helige Josemaría är att det är tack vare honom som jag får andlig vägledning. Med det vill jag säga möjligheten att kunna gå till en präst eller en lekman, som du, och få hjälp i det som berör mitt liv. Det är fantastiskt att ha en person som man litar på som kan se saker och ting utifrån och som på så sätt kan ge goda råd och säga sådant som hjälper en att tänka. Det har betytt mycket för mitt liv som make och far.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått veta att jag måste tänka på att tala om för min hustru att jag älskar henne genom konkreta handlingar, även om de verkar futtiga: att ge henne en ask praliner, en blombukett, en smekning, ett tack för måltiden hon lagat...

Jag har också lärt mig att sätta prioriteter i mitt liv. Om t ex ett av mina barn en dag är sjukt, vet jag att min plats är vid barnets sida. Och istället för att gå till kyrkan för att be, stannar jag hemma och ber rosenkransen tillsammans med honom. På detta och andra liknande sätt har jag mer och mer lärt mig att mitt fromhetsliv kan förenas med mitt liv som far, som brandman, som make.

Ibland har jag sålunda sett mig tvungen att dra ner på mina yrkesåtaganden eller sällskapliga plikter, för jag vet att min familj går före allt annat. Om det inte varit för den andliga vägledningen, hade mycket av detta förblivit okänt för mig.

Denna berättelse har publicerats i häftet "Guds barns glädje", av Alberto Michelini. © 2002 Opus Deis informationskontor.