Min första kontakt med den helige Josemaría Escrivá hade något dramatiskt över sig. En vän till mig, en entusiastisk resenär, damp ner i mitt hem vid en timma som för de flesta människor är en ovanlig tid för besök: midnatt! När han just skulle till att gå, föreslog han mig att jag skulle följa med honom till en andlig reträtt i ett Opus Dei-centrum som ligger på bara 10 minuters avstånd från huset där jag bor. Jag gick med på det, mera av en önskan att bli av med honom än för att jag verkligen hade satt mig in i vad det innebar.
Nästa morgon kom han för att hämta mig och jag följde med honom bara för att jag hade lovat... Tre timmar senare hade sakerna tagit en annan vändning. Det som jag fick höra där förändrade helt och hållet min existens. Slutligen köpte jag boken som innehåller den helige Josemarías predikningar, ”Guds vänner”. Följande månad gick jag på ännu en reträtt och köpte flera böcker. Samma eftermiddag ringde jag till en annan vän och berättade för honom att jag hade upptäckt en skatt som jag ville dela med honom. Vi gick tillsammans till nästa reträtt...
Jag träffade inte min vän resenären förrän ett år senare, men skatten som han hade hjälpt mig att upptäcka har jag fortfarande: En hemlighet, en offentlig hemlighet: världens alla kriser beror på bristen på helgon. – Gud vill ha en handfull av ”sina” människor inom varje mänsklig verksamhet. Sedan ... “pax Christi in regno Christi” – Kristi frid i Kristi rike. (Vägen, nr 301).
När jag för första gången hörde dessa idéer som får en att arbeta med allvar och ordning, för att förbättra andras uppfattning om en, trodde jag att det var något som gick emot ödmjukhetens dyd. Sedan kom jag på att en person som handlar på ett helgjutet sätt och med rättvisepatos och som älskar sin nästa, om han också därigenom får gott rykte, så är det en uppmuntran åt andra att handla på samma sätt, och på så vis hjälper vi alla till att upplysa de jordiska vägarna.
Den helige Josemaría har också hjälpt mig att förstå att jag genom mitt arbete tjänar andra. Förutom åt mitt yrkesarbete ägnar jag tid åt medborgarsammanslutningar som t.ex. ”Concerned Professionals” där yrkesutövande personer, som engagerar sig för demokrati och ett bra styrelsesätt, ingår, och åt den nigerianska sektionen av ”Transparency International”, som är en organisation som arbetar för att befrämja ärlighet i samhället.
Ett annat program som jag varit initiativtagare till är ett som ger hjälp åt änkor. Idén kom till mig när jag såg vilket erbarmligt liv många änkor har i den nigerianska kulturen och de förödmjukande riter som de måste utsätta sig för. Centret som vi har öppnat ger råd och fortbildning till kvinnor med små medel, och hjälper dem att skaffa lån och stipendier för sina barn. Dessutom har vi skapat en allmän hjälpcentral som hjälper dem att försvara sina rättigheter”.
Denna berättelse har publicerats i ”Guds barns glädje” redigerad av Alberto Michelini. © 2002 Opus Deis informationskontor.