Biografi över den salige Álvaro

Den salige biskop Alvaro del Portillo föddes i Madrid (Spanien) den 11 mars 1914, som det tredje av åtta barn i en djupt kristen familj. Han blev doktor i väg- och vattenbyggnadsteknik, i filosofi och i kyrkorätt.

1935 anslöt han sig till Opus Dei som hade grundats den 2 oktober 1928 av den helige Josemaría Escrivá de Balaguer. Alvaro del Portillo efterlevde i fullständig trohet sin kallelse till Opus Dei, genom att helga sitt yrkesarbete och genom uppfyllandet av de vardagliga plikterna. Han utvecklade ett omfattande apostolat bland sina studiekamrater och kollegor.

Mycket snart blev han det starkaste stödet för den helige Josemaría, och förblev vid hans sida under nästan 40 år som dennes närmaste medarbetare.

Efter sin prästvigning den 25 juni 1944 hängav han sig helt och fullt åt sin pastorala tjänst för Opus Deis medlemmar och alla människor.

1946 bosatte han sig i Rom tillsammans med den helige Josemaría. Han arbetade outtröttligt i Kyrkans tjänst och genomförde med iver de uppdrag som den Heliga Stolen anförtrodde honom. Han var rådgivare vid flera kongregationer i den romerska kurian samt deltog aktivt i Andra Vatikankonciliet.

DEN HELIGE JOSEMARÍAS FÖRSTA EFTERTRÄDARE

Den 15 september 1975 valdes han till den helige Josemarías förste efterträdare. Då påven Johannes Paulus II den 28 november 1982 upprättade Opus Dei som personalprelatur, utnämnde han Alvaro del Portillo till Opus Deis prelat och biskopsvigde honom den 6 januari 1991.

Alvaro del Portillos ämbetsutövning kännetecknades av trohet mot grundaren och hans budskap, samtidigt som han outtröttligt och ivrigt arbetade för att utbreda Prelaturens apostoliska verksamhet i Kyrkans tjänst.

Detta uppdrag uppfyllde han, efter den helige Josemarías exempel, ur ett djupt medvetande om det gudomliga barnaskapet, som den Helige Ande skänkte honom.

Hans kärlek till Kyrkan tog sig uttryck i hans djupa förening med påven och biskoparna. Biskop Alvaro utmärkte sig genom sin omtänksamhet mot alla människor, genom sin outtröttliga omsorg om sina döttrar och söner i Opus Dei, genom sin ödmjukhet, klokhet och styrka, samt genom sin glädje och enkelhet, sinnesro och humor. Han var en självförglömmande god människa, som brann av iver att leda människor till Kristus. Detta vittnar även hans biskopliga valspråk om: regnare Christum volumus! — Vi vill att Kristus härskar!

I gryningen den 23 mars 1994 kallade Herren till sig sin gode och trogne tjänare, endast några timmar efter hans återkomst från en pilgrimsresa till det Heliga Landet, där han med djup andakt besökt de platser där Jesus vistats under sitt jordeliv, från Nasaret till den heliga Graven. Föregående dag hade han firat sin sista Heliga Mässa i Nattvardssalens kyrka i Jerusalem.

Senare samma dag den 23 mars kom den Helige Fadern Johannes Paulus II för att be vid hans stoft, som nu vilar i kryptan till prelatskyrkan Santa Maria della Pace i Rom (Viale Bruno Buozzi 75), ständigt ledsagad av böner och tillgivenhet från Opus Deis medlemmar och tusentals andra människor.