— Det heliga Teresas inflytande på Vägen
— Berättelser av den salige Álvaro del Portillo och Javier Echevarría
Berättelser om den helige Josemarías kärlek till Teresa av Ávila och hennes inflytande på Opus Deis grundares skrifter
När den unge Josemaría i Logroño, i slutet av december 1917 och början av januari 1918, upptäckte dessa fotspår i snön och såg en eller två karmeliter på avstånd, väcktes i hans själ en djup oro och en fullständig visshet om att Herren ville något av honom. Han sökte sig då till andlig ledning hos fader José Miguel, den karmelit som hade lämnat dessa spår.
Denne fromme ordensman, som lade märke till den unges utmärkta inre dispositioner och förstod att Herren verkligen kallade honom, föreslog att han skulle bli obeskodad karmelit. Denna möjlighet varken lockade eller avskräckte honom, men efter att lugnt ha begrundat det i bön – även med tanke på sina skyldigheter mot familjen – förstod han tydligt att det inte var vad Herren begärde av honom, och han anade att om Herren ville något av honom, var det bästa sättet att stå till förfogande att bli präst.
Han avbröt därmed sin andliga ledning hos fader José Miguel, men bevarade alltid en uppriktig tacksamhet för deras umgänge samt en mycket stor tillgivenhet för karmeliterna. Han vördade i synnerhet den heliga Teresa av Jesus, den helige Johannes av Korset och den heliga Lilla Teresia av Jesusbarnet: han läste regelbundet deras verk och refererade ofta till dessa stora andliga mästare i sin förkunnelse och citerade deras skrifter, men påpekade när det var nödvändigt de punkter där hans eget sätt att tänka och leva sin relation till Gud skilde sig från deras.
Den helige Josemaría fördjupade sig i den heliga Teresas skrifter under sina seminarieår i Zaragoza
Den helige Josemaría fördjupade sig i den heliga Teresas skrifter under sina seminarieår i Zaragoza. Driven av sina litterära intressen använde den unge Josemaría den lediga tiden mellan lektioner och studier till läsning. Man såg honom anteckna fraser och tankar. Ibland gick han sen till sängs. En seminaristvän berättade senare att han hade sett, under Josemarías dörr, det ostadiga, flämtande ljuset från ett stearinljus, eftersom rummet i seminariet San Francisco de Padua saknade el.
Han hade en fruktbar period av två år ägnade åt läsning. Senare hade den helige Josemaría varken tid eller lika gynnsamt tillfälle för den typen av böcker, bortsett från det nödvändiga behovet att ibland slå upp de klassiska skrifternas författare. Han läste djupt i mystiker och asketiker och studerade nådens dolda verkningar. Och han uppskattade i synnerhet den heliga Teresas verk.
Denna läsning av de spanska klassikerna från guldåldern avspeglades sedan i hans skrifter och förkunnelse, men också i hans dagliga liv och i hans ansträngningar att göra vardagen behaglig för sin familj. År 1931, som ung präst i Madrid i mycket ansträngda ekonomiska omständigheter, beslutade han att anstränga sig ännu mer i umgänget hemma: jag ska se i min mor den allraheligaste Jungfrun, i min syster Carmen den heliga Teresa eller den heliga Lilla Teresia, och i Guitín (det kärleksfulla smeknamnet han använde för sin lille bror Santiago) den unge Jesus.
Den heliga Teresa har gett mig, från vår Jesus, den Glädje – med stort G – som jag har i dag...
Det samma år tilltog den religiösa förföljelsen i Spanien. Den 14 oktober fick han veta att den ökända och sorgliga artikel 26 i konstitutionen hade antagits, vilken innebar att Jesuitsällskapet utvisades. Samma eftermiddag begav han sig till sin biktfader i Chamartín. Faran berörde inte bara jesuiterna. Alla kloster och religiösa bostäder riskerade att stormtas. Katolska studenter brukade hålla vakt om natten för att skydda dem. Den 15 oktober, den heliga Teresa av Jesus' dag, infann sig kaplanen i klausuret. Systrarna var skrämda av de oroande rykten som nådde dem från gatan. Han lugnade dem efter bästa förmåga, med värme och optimism i sina ord:
»I dag trädde jag in i klausuret i Sta. Isabel. Jag uppmuntrade systrarna. Jag talade med dem om Kärlek, om Kors och om Glädje... och om seger. Bort med ångesten! Vi befinner oss i början av slutet. Den heliga Teresa har gett mig, från vår Jesus, den Glädje – med stort G – som jag har i dag..., när det till synes, mänskligt talat, borde ge mig anledning att vara bedrövad, för Kyrkans skull och för min egen del (som det går dåligt med: det är sant): Mycket tro, botgöring, och, bortom tron och botgöringen, mycket Kärlek. Dessutom tog jag i morse, för att rena två ciborier och för att inte lämna det Allraheligaste Sakramentet i kyrkan, nästan en hel ciborie i kommunionen, och gav ändå ett gott antal hostior till varje ordenssyster«.
Systrarna belönade denna kärna av glädje han sådde: när jag lämnade klausuret, vid ingången, visade de mig ett Jesusbarn, som var som en Sol. Jag har aldrig sett ett vackrare Jesusbarn! Förtjusande: de klädde av det: det håller armarna korsade över bröstet och har halvöppna ögon. Skönt: jag åt upp det med kyssar och... gärna hade jag stulit det.
Vägen, den helige Josemarías mest kända bok, har jämförts med vissa skrifter av den helige Johannes av Korset som i allmänhet kallas "Råd och varningar". Författare som Ibáñez Langlois bortser inte från sambandet mellan Escrivá de Balaguer och klassikerna inom spansk andlig litteratur. Av dessa privilegierar han dock den heliga Teresa av Jesus framför den helige Johannes av Korset: «Inom guldåldern – har han skrivit – är det med den heliga Teresa som ett mer påtagligt släktskap framträder. Ty liksom hon skriver en talspråklig och strålande prosa, långt ifrån varje anspråk på att vara författarinna och utan att ens veta om att hon var det, så gör Josemaría Escrivá. Han skapade stor litteratur medan han själv ansåg att han bara skrev snabba samvetsanteckningar, familjebrev, personliga noteringar som uppstod ur hans bön…».
Det heliga Teresas inflytande på Vägen
Detta inflytande av den heliga Teresa på Opus Deis grundares skrivsätt framträder dessutom i flera punkter i Vägen där han citerar den heliga Ávila-helgonet.
Vilja. Energi. Exempel. Det man måste göra, gör man … Utan att tveka … Utan att ta falsk hänsyn …
Annars hade Cisneros aldrig blivit Cisneros1, Teresa av Ahumada hade aldrig blivit den heliga Teresa av Avila och Iñigo av Loyola hade aldrig blivit den helige Ignatius …
Gud och djärvhet! Regnare Christum volumus2.
Du som är en fri människa, åta dig frivilligt att tjäna, så att inte Jesus blir tvungen att säga samma sak om dig, som det sägs att han sade om andra till Teresa av Avila: "Teresa, jag ville … men människorna ville inte".
Barn, ropa modigt: Vilken kärlek Teresa av Avila hade! Vilken iver Franciskus Xavier hade! Vilken beundransvärd man aposteln Paulus var! Ack Jesus, jag … jag älskar dig mer än Paulus, Xavier och Teresa!
Be inte Jesus om förlåtelse bara för dina egna skulder, älska honom inte bara med ditt eget hjärta … Gottgör honom för alla gånger han har förolämpats, förolämpas och kommer att förolämpas … älska honom med styrkan i alla de hjärtan som slagit i brösten på de personer som har älskat honom mest.
Var djärv: säg till honom att du är tokigare i honom än Maria från Magdala, mer än Teresa av Avila och Teresa av Lisieux … att du är ännu mera hänförd än Augustinus, Dominikus och Franciskus, mer än Ignatius och Franciskus Xavier.
Den heliga Teresa av Avila säger så här om den helige Josef i boken om sitt liv: "Den som inte har någon mästare för undervisning i bönens konst, den må ta detta ärorika helgon till sin mästare för att inte fara vilse på vägen." Rådet kommer från en erfaren människa. Följ det!
En dålig natt i ett dåligt värdshus. Så sägs det att Teresa av Avila beskrev jordelivet. Är det inte en träffsäker jämförelse?
Sakta. Tänk på vad du säger, vem som säger det och till vem. Ditt hastiga och obetänksamma prat är oväsen, skramlet av tomma tunnor.
Jag säger dig precis som den heliga Teresa av Avila att detta inte kan kallas bön, även om du rör mycket på läpparna.
Och i den helige Josemarías övriga skrifter framträder också hans hängivenhet och kärlek till helgonet från Avila
Jag vill fortsätta denna stund av samtal inför Herren med en anteckning som jag gjorde för några år sedan och som är fortfarande aktuell. Vad jag då skrev ned var några påpekanden av den heliga Teresa av Avila: ty intet och mindre än intet är allt som är förgängligt och som inte är Gud till behag. Förstår ni nu varför en människa upphör att känna frid och lugn då hon avlägsnar sig från sitt mål, då hon glömmer att Gud har skapat henne för att hon skall bli helig? Ansträng er för att aldrig förlora detta övernaturliga perspektiv, inte ens då ni roar er eller vilar, vilket är lika livsnödvändigt för oss alla som arbetet.
Det adverbet – alltid – gjorde Teresa av Jesus till en stor människa. När hon – som barn – tillsammans med sin bror Rodrigo gick ut genom porten Adaja genom hemstadens murar för att bege sig till morernas land och bli halshuggna för Kristus, viskade hon till sin bror, när han blev trött: för alltid, för alltid, för alltid.
Människorna ljuger när de på tal om timliga saker säger "för alltid". "För alltid" är sant, fullständigt sant, endast då det hänför sig till Gud, och så bör du leva, med en tro som skall hjälpa dig att få en ljuv försmak av himlen när du tänker på den evighet som verkligen är för alltid.
Guds vänner, 200
Den som lever av tron kan bedöma jordiska ting korrekt, han vet att det som finns här nere, som Moder Teresa av Jesus sade, är en dålig natt i ett dåligt härbärge. Han förnyar sin övertygelse om att vårt liv på jorden är en tid för att arbeta och kämpa, en tid av rening för att återbetala det som vi är skyldiga Guds rättvisa för våra synder. Han vet även att timliga egendomar är medel och använder dem generöst, heroiskt.
Den heliga Teresa av Avila intygar att "den som inte ber behöver ingen djävul för att bli frestad; däremot blir den som ägnar sig åt bönen, om så bara en kvart om dagen, nödvändigtvis räddad" … eftersom dialogen med Herren – som alltid är ljuv, även i stunder av andlig tröghet och torka – avslöjar vad som verkligen betyder något och ger livet dess rätta dimension.
Var en bönens människa.
Berättelser från den salige Álvaro del Portillo och Javier Echevarría
De personer som levde nära honom berättar dessutom om händelser och ord från hans förkunnelse, i vilka man ofta kunde ana det spår som den heliga Teresa hade lämnat i hans själ.
Den salige Álvaro del Portillo minns: «Fadern brukade säga, redan till de första medlemmarna av Opus Dei, att ett gott medel för att växa i det inre livet är att ägna varje dag i veckan åt en gedigen fromhetsövning: åt den Vår Fru, åt den helige Josef, åt de heliga skyddsänglarna och åt de arma själarna i skärselden. Som alltid sprang detta råd ur hans personliga erfarenhet: han hade levt det under många år. Jag kan slå fast att hans förnämsta fromhetsövningar var: den Allraheligaste Treenigheten – Gud, En och Treenig, utöver de tre gudomliga Personerna som han umgicks med var för sig: Fadern, Sonen och den Helige Ande –; vår Herre Jesus Kristus, framför allt hans närvaro i Eukaristin, hans lidande och hans år i det fördolda livet; Maria; den helige Josef; de heliga änglarna och ärkeänglarna; helgonen, och i synnerhet de tolv apostlarna, de helgon han valde som förebedjare för vissa aspekter av Verkets apostolat – den heliga Katarina av Siena, den helige Nikolaus av Bari, den helige Thomas More, den helige Pius X och den helige sockenprästen av Ars –, andra helgon som den helige Antonius abbot, den heliga Teresa av Jesus, o.s.v., och de första kristna».
Javier Echevarría, som berörde hur förtroendefull san Josemarías umgänge med sin Fader-Gud var, trots trötthet eller svårigheter, mindes: »Aldrig har jag sett honom nedstämd, tveksam eller orolig. Vid hans sida kunde man nästan ta på vad han så många gånger upprepade för oss, med den heliga Teresa av Jesus ord: "den som har Gud, honom fattas intet". Han sammanfattade klart sina dispositioner år 1966: "Ångest och sorg strider fullständigt mot Guds eget väsen, som är lycka i högsta grad. Om ni är trötta, säg det till Herren; om ni stöter på verkliga svårigheter, lägg dem i Herrens händer. Men jag understryker: undvik att någon av er personliga hållning kan dra slutsatsen att Mästarens ok inte är milt, inte är kärlekens ok"«.
San Josemaría älskade alltid ordenslivet och besökte, så ofta han kunde, de kloster dit han inbjöds
I Chile, under sin katekesresa år 1974, åberopade priorinnan vid karmelitklostret i Pedro de Valdivia sin grundarinna, den heliga Teresa av Jesus, ideal: "du uppnår så mycket som du hoppas på". Ett argument som san Josemaría inte kunde stå emot, och med stor glädje besökte han dem samma morgon som han fick brevet. »Jag hyser en mycket stor kärlek till de kontemplativa själarnas kallelse«, sade han till dem, »ty i Opus Dei är vi kontemplativa ute på gatan. Vi förstår er mycket väl, och karmelitnunnorna i hela världen förstår oss mycket väl och hjälper oss med sin bön. Jag kommer för att tigga om en allmosa av bön: bed«. Karmeliterna minns att han fröjdade deras själar med sina kommentarer och även deras gom med de chokladpraliner han tog med som gåva.
Mer information
Den heliga Teresa i san Josemaría Escrivás "Camino" (PDF). David Torrijos-Castrillejo. Universidad Eclesiástica San Dámaso (Madrid). Interuniversitärt kongress om den heliga Teresa av Jesus, livets lärarinna. Ávila, den 1–3 augusti 2015.
Källor
Andrés Vázquez de Prada, El Fundador del Opus Dei, Vol. 1.
Javier Echevarría: Intervju med don Salvador Bernal, Memorias del Beato Josemaría.
Álvaro del Portillo, Entrevista sobre el Fundador del Opus Dei.
José Miguel Ibáñez Langlois, Josemaría Escrivá como escritor.
1Cisneros (1436-1517): Spansk kardinal, tronregent i Spanien och biktfar till drottning Isabella den katolska. Kardinal Cisneros inledde den inom katolska reformrörelsen i Spanien och föregick därmed den förnyelse som det tridentinska konciliet fastslog för hela kristenheten. Hans mod och karaktärsstyrka var välkända. Ö.a.
2Vi vill att Kristus skall härska. Ö.a.