Våren 1998 fick jag veta att vårt företag, de schweiziska federala järnvägarna (SBB), skulle bli föremål för en omstrukturering från och med den 1 januari 1999. Detta innebar att cirka 2 300 arbetstillfällen skulle minskas, att företaget skulle struktureras i avdelningar och att en central ledning skulle inrättas i Bern med avskaffande av de tre tidigare regionala ledningarna, bland dessa även den i Lausanne, där jag arbetade.

Jag fick fyra dagar under Kristi himmelsfärdshelgen för att bestämma mig om jag ville acceptera en tjänst i Bern, dit man tänkte överföra en del av mina arbetsuppgifter. Jag erbjöds inget alternativ, så om jag tackade nej blev jag utan jobb.

Av olika personliga och familjeskäl kunde jag dock inte acceptera erbjudandet. Jag var tvungen att ta hand om min far, som då var 91 år gammal, och jag bedrev också verksamhet utöver mitt yrke i Lausanne.

Jag tog genast denna min oro till bönen. [...] Först anförtrodde jag det åt Maria och Josef, men tillsammans med min fru och dotter började vi vända oss till Toni Zweifel i vår gemensamma dagliga bön (vilket vi för övrigt fortfarande gör i dag). Med tiden anslöt sig flera andra personer till denna bön, däribland flera syskonbarn.

Eftersom många av mina kolleger befann sig i samma situation som jag gick jag med i ett nätverk som SBB särskilt skapat för intern och extern arbetssökning. Det var en upplevelse nästan som en arbetslös person, med den viktiga skillnaden att min lön fortfarande betalades fullt ut för de kommande två åren.

[...] Tack vare hjälp från en kollega och barndomsvän från personalavdelningen kunde jag sedan genomföra en två månaders praktik i Bern. Jag ville visa min goda vilja och flexibilitet. [...]

Tillbaka i Lausanne, i oktober 2000, erbjöds jag en praktikplats inom teknisk tjänst, där det behövdes en "administrativ tjänsteman". De testade mina kunskaper i det tyska språket och var imponerade av mina kunskaper om det schweiziska järnvägsnätet. I slutet av praktikperioden i maj 2001 övertalade de ansvariga mig att söka tjänsten som redovisningstjänsteman. Även om jag inte hade någon erfarenhet av redovisning såg jag en möjlighet till ett nytt jobb här. Så jag sökte och blev faktiskt antagen. Förutom mig fanns det bara en annan sökande.

Jag är mycket tacksam mot Toni för denna viktiga hjälp.

D.F., Lausanne