Tron i 20-årsåldern (8): ”Nåden som förändrar ditt liv.”

”Har det någonsin funnits en kärlekshistoria som inte också behövt förlåtelse?” Förlåtelse måste man både kunna ge och ta emot. Matilde, som studerar vid universitetet i Paris, berättar i den här filmen om sin erfarenhet: varje bikt är ett sätt att återvända till Gud och låta sig omfamnas av Honom.

Att leva min tro betyder för mig att jag verkligen lever med Honom varje dag. För mig är Kristus en person som jag har ett nära förhållande med. Jag tillbringar många stunder om dagen, i livets alla aspekter, med Honom. Det betyder alltså att jag delar min vardag med en person och inte med ett ideal eller en bok.

Jag biktar mig därför att Gud vill det. Jag har sårat Honom, och när man sårar någon i allmänhet, ber vi om förlåtelse. Bikten hjälper oss att förstå att vi har sårat honom och att vi verkligen har blivit förlåtna.

För att kunna älska Gud fullt ut måste vi använda både vår vilja och vår frihet. När jag precis biktat mig slås jag alltid av att jag känner mig nöjd, mycket nöjd. Jag kommer säkert att falla på nytt och återfalla i gamla spår. Jag förändras förstås inte en gång för alla. Just därför måste jag ständigt börja om; att vi kan göra detta gång på gång är ett starkt bevis på Kristi kärlek.

Kort sagt, jag biktar mig för att jag älskar Honom och därför återvänder jag hela tiden. Genom att ofta återvända utvecklas jag. Det är viktigt att lägga märke till de goda resultat som regelbunden bikt medför och att man gör framsteg.

Med andra ord, när vi biktat oss är vi i ett tillstånd av Guds nåd och denna förändrar ditt liv. Vi mår bra och känner oss gladare när vi förstår hur mycket Gud älskar oss.

Han har förlåtit oss och det får oss att älska Honom ännu mer. Vi fläckas ständigt av småsaker som inte går bra, som komplicerar livet. Men det gör inget. Vi vet att vi inte är fullkomliga. Vi börjar om, gör en omstart, och när vi gör det blir vi lyckligare.

I detta underbara sakrament renar Herren din själ och översköljer dig med glädje och kraft så att du inte går under i din kamp och oförtröttligt återvänder till Gud, även när allt verkar mörkt. S:t Josemaría, Guds vänner, nr 214