Jag läste till arkitekt och specialiserade mig på NGO:er. Och nu tar jag en masterexamen i urban ekonomi, som hanterar stadens problem. Jag arbetar med urbaniseringen av Villa 31. Utifrån min yrkeskallelse som arkitekt kunde jag sedan kombinera all denna kunskap för att ge dessa familjer ett anständigt tak över huvudet. Nu arbetar jag med underhållet av husen, tills grannarna kan bilda ett konsortium och det kan bli en byggnad integrerad i staden.

Jag älskar det sociala och det kan vara: från det offentliga i Villa 31 till det privata, där vi är; i skola Cruz del Sur, några kvarter bort från Villa 21-24. Den här skolan föddes för 15 år sedan, det är ett projekt för social integration med stadsdelen Barracas och jag gick med i en icke-statlig organisation. och nu är jag chef för huvudkontoret i huvudstaden. Vi kommer ungefär en gång i månaden, tillsammans med 100 universitetsstudenter, för att hjälpa till med byggandet av skolan.

Jag var numerarie i Opus Dei mellan 2003 och 2011. Det var där jag lärde känna Verket, jag lärde känna verksamheten och jag träffade de människor som drev den här skolan i början. Och naturligtvis började jag fundera på vad Gud ville med mig och jag visste att det var en process av urskiljning och jag chansade. Det finns mycket att lära, både mänskligt och i relationen med Gud, som för mig är jätteviktigt. Verket säger att umgänget med Jesus är som att umgås med en människa.

Jag pratade med en person om det andliga livet och jag såg några svårigheter eller saker som inte klaffade för mig, och jag sa: "Tja... Jag tror att jag har en kallelse och därför kommer jag att fortsätta". Och han sa till mig: ”Nåväl, men tänk på om du har en kallelse inom perioden för urskiljning” och det hjälpte mig att fördjupa och be dessa saker. Jag ägnade ett år åt att fundera på frågan och till slut tyckte jag att det verkade som om Gud inte kallade mig på det sättet och jag lämnade. Det var väldigt lätt, väldigt enkelt.

Jag är den jag är idag tack vare den väg jag har vandrat. Så jag skulle inte ändra något i min väg.

Jag har alltid tänkt på urskiljningsprocessen som en uppvaktning. Och då visste jag att uppvaktningar kan leda till äktenskap eller inte. Jag minns ett samtal med en bror, som sa till mig: ”Glöm inte att i ditt samvete finns du och Gud”. Jag tror att jag i mitt innersta alltid hade frihet och att jag var som kaptenen i mitt liv. Så, utomstående kan alltid säga sitt, men i de viktiga besluten var det jag och Gud.

Jag vill gärna tänka att budskapet är universellt och aktuellt. Universellt i alla delar av världen och i alla samhällsskikt. Och aktuellt, Jag såg det mycket under min tid av studier och arbete så jag gjorde en hel del av den i mitt dagliga liv. För när jag har svårt med en kollega, eller när jag inte vet hur jag ska göra något och jag bara vill bara lämna allt.

Jag ångrar inte mina år som numerarie. Jag tror mycket på försynen och även på att varje steg man tar i livet leder till ett annat och till vad man är idag. Och jag ångrar inte att jag är den jag är idag, och jag är den jag är idag tack vare den väg jag har vandrat.

Jag har varit förlovad med Ine i nästan tre år och i maj nästa år ska vi gifta oss. Jag tror att jag är en person som strävar efter sina drömmar, och bland dessa drömmar finns min professionella utveckling, mitt familjeprojekt. Att hjälpa människor att komma närmare Gud, att vara en nära vän till mina vänner, Jag är väldigt familjeorienterad och jag tror att alla dessa saker finns med i mitt dagliga liv.