Miriam lärde känna Opus Dei som mycket ung, medan hon sökte en möjlighet att fortsätta sina studier. "När jag kom hit förknippade jag inte bön med att vara alltför lycklig. Jag trodde att de två stod i konflikt med varandra." Steg för steg förändrades hennes syn på tron. Att lära känna Opus Dei – att se människor som dansade, log, bad och arbetade professionellt, och av vilka många dessutom var hennes lärare – vidgade hennes horisont. "Det förändrade mitt sätt att tänka."

Under denna period av utbildning upptäckte hon att det var möjligt att "vara nära Gud, ha ett fromhetsliv, och att det inte tar ifrån mig min glädje, inte tar ifrån mig min lust att fortsätta dansa, att fortsätta vara mig själv".

Steg för steg förstod hon att hennes kallelse som assisterande numerarie vävdes samman med hennes yrkesmässiga kallelse inom hotell- och servicenäringen. "Jag insåg att jag alltmer fann Gud genom den tjänst jag gav till andra."

Gud väntar sig inte perfekta människor, utan äkta

En av de saker som hjälpte henne att bestämma sig var insikten att Gud inte väntar sig perfekta människor, utan äkta. "När jag lärde känna en assisterande numerarie som begick misstag, som grät, som jag såg i dåligt humör… Då sa jag: detta är den verklighet som jag verkligen vill leva, för då kan jag det. Jag kan faktiskt vara den här assisterande numerarie, för jag är mänsklig, jag blir också arg och jag gör också misstag."

Senare levde Miriam i sex år i Puerto Rico, där hon erhöll ett certifikat i gastronomi. Den perioden krävde mycket av henne, men vidgade också hennes yrkeshorisont. Efter flera inbjudningar att läsa en kandidatexamen beslutade hon sig slutligen för att studera pedagogik. Därefter tog hon en masterexamen i digital utbildning och studerar för närvarande en andra masterexamen i familjepedagogik, med önskan att fortsätta sin utbildning för att bidra till andras bildning.

Vi kan inte tänka att de assisterande numerarierna bara finns till för Opus Dei. Förvaltningen kan bidra med mycket till samhället

Miriam är medveten om att den yrkesmässiga situationen för assisterade numerarier i Mexiko i dag är både utmanande och stimulerande. "Vi kan inte tänka att de assisterande numerarierna bara finns till för Opus Dei. Förvaltningen kan bidra med mycket till samhället, inte bara till Verket, inte bara till ett center inom Opus Dei, utan till samhället." Detta kräver en solid och kontinuerlig yrkesmässig förberedelse, för – som hon själv uttrycker det – "samhället självt kommer att kräva det av oss."

Inför hundraårsjubileet ser Miriam en särskild möjlighet för de assisterande numerarierna att förmedla "den familjens anda som samhället behöver".

##