Lyssna på detta utdrag ur Eukaristin och det kristna livet (spanska):

Att vila i Gud, det betyder att åt Honom överlämna alla våra bekymmer

Jesus Kristus talade mycket om vilan och det följer sig av sig själv för Han kom för att ge frid till våra själar genom sin nåd, och slutgiltig frälsning till vår kropp genom uppståndelsen, som vi i Hans ärorika uppståndelse ser en modell och exempel på. Han kom till oss här på jorden för att befria oss från de bördor som tynger oss och från de bekymmer som vilar på oss, dvs. våra synder, rädslan för döden, djävulens ränker, övermod och uppblåsthet, avundsamhet och vrede. Han har även kommit för att i oss väcka alla goda önskningar och i våra hjärtan föröka kärleken.

Redan i sin första predikan refererade Herren till vilan. Aposteln Lukas säger så här om början till Jesu offentliga liv: »Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet  och predika ett nådens år från Herren." Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."» Jesus befriar människorna från den skuld som tynger deras samveten när han befriar oss från våra synder. Han befriar oss nämligen från det slaveriet som denna världens härskare håller oss i. Han besegrar det onda och hjälper oss att förstå fattigdomens börda när han förklarar den salig. Han lyfter ifrån oss allt det som tynger oss och skänker oss alla en tid av frid och vila, en tid då vi kan koppla av.

Även aposteln Matteus lägger mycket snart ovanstående ord i Mästarens mun. Det första av de långa tal som evangelisten tar upp börjar med salighetsprisningarna i vilka Jesus tar upp alla anledningar som finns till att beklaga sig, som gör oss bittra eller åtminstone fördunklar människornas liv. Å ena sidan är det när vi alltför mycket tänker på att skaffa oss rikedom, föda och kläder, när vi strider med andra, och å andra sidan den allmänna oron för livet och vad det betyder och våra relationer med medmänniskorna. Herren löser båda dessa anledningar till oro genom att säga att den är ”salig” som är fattig i anden, som blir förföljd för rättfärdighetens skull, som är saktmodig och renhjärtad och så vidare.

Som om han kom tillbaka till dessa verkligheter men ur en annan synvinkel, lär Jesus i samma tal dem som lyssnar att de inte skall oroa sig för mat, kläder eller hus, han uppmanar alla att istället vila i vår Fader som är i himlen och överlåta på hans nåd alla våra bekymmer och svårigheter. Han ber oss att vara övertygade om att Fadern aldrig någonsin glömmer bort sina barn och aldrig kommer att behandla dem illa, inte heller när det gäller det materiella. Låt oss än en gång läsa Hans ord:

»Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.» (Matt 6:25-32, Folkbibelns övers.).