Att tala med Gud

Du har skrivit till mig: ”Att be är att tala med Gud. Men om vad?” Om vad? Om honom och om dig, om glädjeämnen och bekymmer, om framgångar och motgångar, om höga mål och vardagliga sorger … Om dina svagheter. Tacksägelser och böner. Att älska och att sona. I korthet: att lära känna honom och dig själv, att ”umgås”. (Vägen, 91)

Hur sade du? Att du inte kan be? Försätt dig i Guds närvaro, och så snart du har sagt ”Herre, jag kan inte be …” kan du vara säker på att du är mitt uppe i bönen.

Vägen, 90

Sakta. Tänk på vad du säger, vem som säger det och till vem. Ditt hastiga och obetänksamma prat är oväsen, skramlet av tomma tunnor.

Jag säger dig precis som den heliga Teresa av Avila att detta inte kan kallas bön, även om du rör mycket på läpparna.

Vägen, 85

Jesus säger: ”Så säger jag till er: bed och ni skall få, sök och ni skall finna, knacka på och man skall öppna för er.”

Bed. I vilket mänskligt företag skulle du kunna ha större förvissning om framgång?

Vägen, 96

Se här, så många välmotiverade svepskäl fienden förser dig med för att du inte skall be: ”jag har inte tid” – när du slösar bort den ständigt; ”det är inte något för mig”, ”mitt hjärta känns torrt” ...

Att be är inte en fråga om att prata eller att känna, utan om att älska. Och man älskar när man försöker säga Herren något, även om man inte säger någonting alls.

Plogfåran, 464