Att tacka Gud

I Vägen nr 268 skrev den salige Josemaría: Vänj dig vid att många gånger om dagen upplyfta ditt hjärta i tacksamhet till Gud. För att han ger dig det ena och det andra. För att man har föraktat dig. För att du inte har det du behöver, eller för att du har det.

Bild: Darren Lawrence på Unsplash

För att han har gjort sin Moder, som även är din Moder, så vacker. För att han har skapat solen och månen eller det här djuret eller den där växten. För att han har givit den där personen talets gåva och för att du har svårt att få fram ett ord Tacka honom för allt, ty allt är gott.

Var mycket tacksam gentemot Jesus, för genom honom och med honom och i honom kan du kalla dig Guds son.

Smedjan, 265

Jag antar att ni i likhet med mig, då ni tänker på omständigheterna kring ert beslut att anstränga er att leva tron fullt ut, känner en djup tacksamhet gentemot Herren samtidigt som ni – utan falsk ödmjukhet – är ärligt övertygade om att det inte finns någon förtjänst alls från vår sida. Vanligtvis lärde vi oss att åkalla Gud i barndomen, av kristna föräldrar. Senare kanske lärare, kamrater eller bekanta har på tusen olika sätt hjälpt oss att inte förlora Jesus Kristus ur sikte.

Det är Kristus som går förbi. 1:2

En människa vars närmaste överordnade var vresig och grov, lät Herren säga följande ord: Tack gode Gud, för denna verkligt gudomliga skatt. Var skulle jag väl annars möta någon som besvarar varje tecken på vänlighet med välriktade sparkar?

Vägen, 190

Du har misslyckats! Vi misslyckas aldrig. Du satte all din tillit till Gud. Sedan prövade du alla mänskliga medel.

Gör följande sanning klar för dig: din framgång - nu och i just denna angelägenhet - bestod just i att misslyckas. Tacka Herren och börja om på nytt.

Vägen, 404

Se till att tacka Jesus i Eukaristin och lovsjunga vår Fru, den rena, obefläckade Jungfrun, hon som satte Herren till världen.

Och våga, med ett barns djärvhet, säga till Jesus: min ljuve älskade, välsignad vare den moder som satte dig till världen!

Du kommer säkerligen att glädja honom, och han kommer att ingjuta ännu mera kärlek i din själ.

Smedjan, 70

Du säger att det första som i tacksägelsen efter kommunionen kommer ur dina läppar är en begärande bön: Jesus, ge mig det där; Jesus, den där personen; Jesus, det där projektet?

Bekymra dig inte för det och tvinga inte dig själv. Se vad som händer mellan en snäll far och ett rättframt och djärvt barn - barnet springer fram och stoppar handen i sin fars ficka på jakt efter karameller innan det ens har kramat om honom och hälsat på honom.

Nå, då så ...

Vägen, 896

Tacka Gud för att du är glad, med en djup glädje som inte väsnas.

Plogfåran, 85

Tack, käre Jesus, för att du har velat bli fullkomlig Människa, med ett älskvärt Hjärta som älskar, som älskar intill döden och som lider; som fylls med glädje och smärta; som fylls av entusiasm inför människans vägar och visar oss den väg som leder till Himlen; som heroiskt underkastar sig plikten och leds av barmhärtigheten; som vakar över fattiga och över rika; som tar hand om syndare och rättfärdiga ...

Tack, käre Jesus, och ge oss ett hjärta som troget återspeglar ditt!

Plogfåran, 813

Vänj dig vid att tacka Skyddsänglarna på förhand … för att de skall känna sig mera förpliktade att hjälpa.

Smedjan, 93

Tack Herre, för då du tillåter frestelser ger du oss även din nåds skönhet och styrka, så att vi kan segra! Tack Herre för frestelserna, som du tillåter för att vi skall vara ödmjuka!

Smedjan, 313

Varje skapad varelse, alla händelser i detta liv, utan undantag, bör bli trappsteg som för dig till Gud och som får dig att lära känna honom och älska honom, tacka honom, och att göra så att alla andra lär känna och älska honom.

Smedjan, 680

När du drabbas av ett hårt slag, ett kors, skall du inte bli nedslagen. Tvärtom, du bör tacka Herren med ett glatt ansikte.

Smedjan, 776

Herre!, försäkrade du honom, jag tycker om att vara tacksam; jag vill alltid vara det gentemot alla.

Nå, se här: du är inte en sten …, eller ett träd …, eller en mulåsna. Du tillhör inte den sorts varelser som bara är ämnade att finnas här nere. Och det är så, för att Gud ville göra dig till en man eller en kvinna – ett av sina barn – och för att han älskar dig in caritate perpetua – med evig kärlek.

Tycker du om att vara tacksam?: tänker du göra ett undantag för Herren? – Se till att låta en översvallande tacksägelse strömma ur ditt hjärta dagligen.

Smedjan, 866