S:t JosemaríaDagliga texter

Marias Upptagning i himmelen

Den 15 augusti firar Kyrkan Jungfru Marias Upptagning i himmelen. Med denna anledning lägger vi fram några avsnitt ur en predikan som hölls av den salige Josemaría den 15 augusti 1961 och som ingår i boken ”Det är Kristus som går förbi” under titeln ”Den heliga Jungfrun, orsak till vår glädje”.

I dag firar vi, förenade med hela Kyrkan, Guds Moders, Dotters och Bruds triumf. (...) Vi gläds över att Maria, efter att ha åtföljt Jesus från Betlehem ända till Korset, står vid honom till kropp och själ, förhärligad för evigt.

Det är Kristus som går förbi, 176Assumpta est Maria in coelum, gaudent angeli. Gud har upptagit Maria, till kropp och själ, i himlen. Änglarna och människorna gläds. Varför känner vi i dag denna djupa glädje, med hjärtat som nästan verkar vilja hoppa ur bröstet och själen översvämmad av frid? Det är för att vi firar vår Moders förhärligande och det är naturligt att vi som är hennes barn känner ett särskilt jubel då vi ser hur den heliga Treenigheten ärar henne.

Vi är alla hennes barn; hon är hela mänsklighetens Moder. Och nu firar mänskligheten minnet av hennes obeskrivliga Upptagning i himlen: Maria tas upp i himlen, dotter till Gud Fader, moder till Gud Son, Gud helige Andes brud. Större än henne är endast Gud. (...) Men lägg märke till att om Gud velat upphöja sin Moder, är det även säkert att Maria under sitt jordeliv varken besparades lidande, trötthet i sitt arbete eller trons halvdunkel. Den kvinna av folket som en dag utbrast i en lovprisning av Jesus med orden Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat besvarar Herren med orden: Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. Det var ett lov av hans Moder, av hennes fiat, av det uppriktiga, hängivna må det ske som uppfylldes till sina yttersta konsekvenser, som inte tog sig uttryck i spektakulära gester utan i vardagens gömda och tysta offer.

För att vara gudomliga, för att bli gudomligjorda måste vi börja med att vara mycket mänskliga och leva vårt liv som vanliga människor inför Gud och helga det som kan förefalla litet. Så levde Maria. Hon som är full av nåd, som är föremål för Guds behag, hon som står över änglarna och helgonen levde ett normalt liv.

Maria är en skapad varelse som vi, med ett hjärta som vårt, som kan känna lycka och glädje, lidande och tårar. Innan Gabriel meddelade henne Guds vilja, visste vår Fru inte att hon hade utvalts av evighet till att vara Messias Moder. Hon anser sig vara ringa: därför erkänner hon senare, med djup ödmjukhet, att den Mäktige har gjort stora ting med henne.

Det är Kristus som går förbi, 171-172