Korsfästelsen

”Smärtans mysterier leder den troende att återuppleva Jesu död vid korsets fot, nära Maria, för att tillsammans med henne utforska djupen i Guds kärlek till människan och att upplev hela dess livgivande kraft.” (Johannes Paulus II, Rosarium Virginis Mariæ, 22). Texter av den helige Josemaría om den femte smärtorika hemligheten.

JOHANNESEVANGELIUM:

Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus:

”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.”

Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra:

”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor:

”Kvinna, där är din son.”

Sedan sade han till lärjungen:

”Där är din mor.”

Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:

”Jag är törstig.”

Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han:

”Det är fullbordat.”

Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Joh 19: 17-30 TEXTER AV DEN HELIGE JOSEMARÍA

För Jesus från Nasaret, Judarnas konung, har segertronen förberetts. Du och jag ser honom inte vrida sig när han blir fastspikad. Medan han lider så mycket som det är möjligt att lida, sträcker han ut sina armar likt en evig Präst. Soldaterna tar hans heliga kläder och delar upp dem i fyra delar. – För att inte skära sönder tunikan kastar de lott om vems den skall bli. – Ännu en gång uppfylls Skriftens ord: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad (Joh 19:23 och 19:24).

Nu är han upphöjd … – Bredvid sin son, vid korsets fot, står den heliga Maria … och Maria, Klopas hustru, och Maria från Magdala. Och Johannes, lärjungen som han älskade. Ecce mater tua! – Där är din moder! Han ger oss sin moder till att vara vår moder.

Innan dess ger de honom vin blandat med galla, och när han hade smakat på det drack han det inte (Matt 27:34). Nu törstar han … efter kärlek, efter själar. Consummatum est. – Allt är fullbordat (Joh 19:30).

Dumma barn, titta! Allt detta …, allt detta har han lidit för dig … och för mig. Och du gråter inte?

Rosenkransen, femte smärtorika hemlighet

Nu korsfäster de Herren, och bredvid honom två rövare, en till vänster och en till höger om honom. Medan detta pågår säger Jesus:

- Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34).

Det är Kärlek som har fört Jesus till Kalvarieberget. Och även när han hänger på korset är alla hans gester och alla hans ord fulla av kärlek, av en rofylld och stark kärlek.

Med gesten hos den som är präst för evigt, utan fader eller moder, utan stamtavla (jfr Heb 7:3), sträcker han ut sina armar mot hela mänskligheten.

Till ljudet av hammarslagen klingar även Skriftens profetiska ord: Mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben. De skådar därpå, de ser med lust på mig (Ps 22:17-18).

Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och med vad har jag betungat dig? Svara mig! (Mik 6:3).

Med själen förkrossad av smärta säger även vi uppriktigt till Jesus: Jag är din, jag ger mig själv till dig, med glädje låter jag mig spikas fast vid korset genom att mitt i världen vara en människa som helt tillhör dig, i det att jag verkar för ditt förhärligande, för Frälsningsverket, för hela mänsklighetens medåterlösning.

Korsvägen, station 11