Helighet

”Helighetens stora hemlighet – skrev den helige Josemaría – är inte annat än att man mer och mer efterliknar den som är den enda älskvärda förebilden.” (Smedjan, 752).

Ni och jag är en del av Guds familj, för han har före världens skapelse utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom, till ära för honom och genom hans viljas beslut... (Ef 1:4-5) Genom att bli utvalda, vilket är en gåva vi tagit emot ur Herrens händer, har vi anvisats ett väl bestämt mål: personlig helighet, såsom den helige Paulus ihärdigt påminner oss om: haec est voluntas Dei: sanctificatio vestra, detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. (1 Thess 4:3). Vi får alltså inte glömma att vi befinner oss i Mästarens fålla i syfte att uppnå detta högt ställda mål.

Vänner till Gud, 2:1

På samma sätt som havets dån orsakas av bruset av varje enskild våg, består heligheten i ert apostolat av de personliga dygderna hos var och en av er.

Vägen, 960

Heligheten består av heroism. Därför krävs det av oss i vårt arbete sådan heroism som består i att "avsluta" de uppgifter som har anförtrotts åt oss väl, dag efter dag, även om det är samma saker som upprepar sig. Gör vi inte det, är det för att vi inte vill bli helgon!

Plogfåran, 529

Helig utan bön? ... Sådan helighet tror jag inte på.

Vägen, 107

Den "stora" heligheten består i att uppfylla varje ögonblicks "lilla plikt".

Vägen, 817

Personlig helighet är inte en abstrakt teori, utan en precis, gudomlig och mänsklig verklighet, som ständigt tar sig uttryck i dagliga kärlekshandlingar.

Smedjan, 440

Allt av Kärlek! Detta är helighetens och lyckans väg.

Bemöt ur denna synvinkel ditt intellektuella arbete, de högsta andliga ting och de som är mest jordnära, de saker som vi alla nödvändigtvis måste göra, så kommer du att leva lycklig och med frid.

Smedjan, 725

Självfallet talar vi här om ett högt ställt mål som man inte kan uppnå utan hårt arbete. Men ni måste tänka på att man inte föds helig. Heligheten byggs upp genom det ständiga samspelet mellan Guds nåd och människans gensvar. Allt som utvecklas – påpekar en av de första kristna författarna i sina betraktelser över föreningen med Gud – är litet i början. Det är bara stegvis, tack vare den näring det erhåller, som det växer och blir stort (Den helige Markus eremiten, De lege spirituali, 172). Därför säger jag till dig: om du vill uppföra dig som en konsekvent kristen – jag vet att du är beredd att göra det, även om det ofta känns svårt att besegra din stackars kropp eller att släpa den uppåt – så måste du lägga ned den allra största uppmärksamhet på de allra minsta detaljer. För den helighet som vår Herre förväntar sig av oss uppnår man genom att utföra sitt arbete och sina vardagliga plikter med kärlek till Gud. Och vardagen består nästan alltid av små saker.

Vänner till Gud, 7:1