S:t JosemaríaDagliga texter

Handlar du och jag verkligen som Guds barn?

Ett Guds barn fruktar varken livet eller döden, ty grunden för dess andliga liv är insikten om att vara ett Guds barn: Gud är min Fader, tänker barnet, och han är upphovet till allt gott, han är Godheten själv. Men handlar du och jag verkligen som Guds barn? (Smedjan, nr. 987)

Att vi är Guds barn kommer att få oss – jag insisterar – att ha en kontemplativ anda mitt i alla mänskliga aktiviteter – att vara ljus, salt och jäst genom bön, självtukt, troskunskap och yrkesbildning – och att uppnå följande målsättning: Ju djupare vi engagerar oss i världen, desto mer bör vi tillhöra Gud. (Smedjan, nr. 740)

När man arbetar för Gud bör man ha ”överlägsenhetskomplex”, det har jag påmint dig om.

Men, frågade du mig, är inte det ett uttryck för högmod? – Nej! Det är en konsekvens av ödmjukheten, av den ödmjukhet som får mig att säga: Herre, du är den du är. Jag är ingenting alls. Du äger all fullkomlighet: makten, styrkan, kärleken, äran, visheten, herraväldet, värdigheten … Om jag förenar mig med dig, som en son låter sig omslutas av sin fars starka armar eller lägger sig i sin mors ljuva famn, kommer jag att känna värmen av din gudom, jag kommer att känna ljuset av din vishet, jag kommer att känna din styrka i mitt blod. (Smedjan, nr. 342)