Första ljusets mysterium: Herrens dop

Påven Johannes Paulus II har proklamerat rosenkransens år för att ”mana till kontemplation av Kristi ansikte tillsammans med hans allraheligaste Moder”. Vi kommer att göra den här reflektionen om rosenkransen med hjälp av några texter där sankt Josemaría betraktar ljusets mysterier.

MATTEUSEVANGELIUM

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Matt 3:13, 17 TEXTER AV DEN HELIGE JOSEMARÍA: Guds Barn

I dopet har vår Fader Gud tagit våra liv i besittning, han har införlivat oss med Kristi liv och sänt oss den helige Ande. Guds kraft och makt upplyser jordens ansikte. Vi skall sätta världen i brand, få den att brinna med flammorna av den eld som du kom för att tända på jorden! … Och då, du min Jesus, kommer din sannings ljus att upplysa människornas förstånd i en dag utan slut.

Jag hör dig ropa, min Konung, med hög röst som ännu genljuder: ”ignem veni mittere in terram, et quid volo nisi ut accendatur?” – Och jag svarar – hela jag – med mina sinnen och själsförmögenheter: ”ecce ego: quia vocasti me!” Då Herren förde dig till Kyrkan satte han ett outplånligt insegel i din själ genom Dopet: du är Guds barn. – Glöm inte det. Barn: brinner du inte av längtan av att få alla att älska honom?

Rosenkransen, Bilaga, Första ljusets mysterium

Alla människor är Guds barn. Men ett barn kan förhålla sig på många olika sätt till sin far. Man måste anstränga sig för att vara barn som ser till att vara medvetna om att Herren, som vill att vi skall vara hans barn, har gjort så att vi lever i hans hem, mitt i denna värld. Han har gjort oss till sina familjemedlemmar, han har gjort så att det som är hans är vårt, och det som är vårt hans, och givit oss möjligheten att behandla honom så familjärt och förtröstansfullt att vi kan be honom, som små barn, om månen!

Ett Guds barn umgås med Gud som med sin Fader. Ett Guds barn är varken inställsamt eller servilt, inte formellt eller enbart väluppfostrat, utan fullständigt uppriktigt och tillitsfullt. Människor kan inte skandalisera Gud; han kan stå ut med all vår otrohet. Vår Fader i himlen förlåter alla oförrätter när hans barn återvänder till honom, ångrar sig och ber om förlåtelse. Herren är en så god Fader att han förekommer vår längtan efter förlåtelse och kommer os till mötes och öppnar sina armar, fulla med nådegåvor (…)

Det är Kristus som går förbi, 64 Guds barns uppdrag

En kristen vet att han är inympad i Kristus genom Dopet; att han är bemyndigad att kämpa för Kristus genom Konfirmationen och kallad att verka i världen genom att delta i Kristi roll som kung, profet och präst; att han blir ett och samma med Kristus genom Eukaristin, enhetens och kärlekens sakrament. Därför måste han i likhet med Kristus leva vänd mot alla andra människor och se med kärlek på alla och på var och en av dem som omger honom och på hela mänskligheten (…)

Det är inte möjligt att hos Kristus skilja på hans väsen som Gud-Människa och hans roll som Återlösare. Ordet blev kött och kom till jorden ”ut omnes homines salvi fiant” (Jfr 1 Tim 2:4), för att rädda alla människor. Med vårt elände och våra personliga begränsningar är vi andra Kristusar, Kristus själv, även vi kallade att tjäna alla människor (…)

Vår Herre har kommit för att föra med sig freden, det glada budskapet, livet till alla människor. Inte bara till de rika, och heller inte bara till de fattiga. Inte bara till de lärda, och heller inte bara till de naiva. Till alla. Till oss som är bröder, för vi är bröder, eftersom vi är barn till en och samma Fader Gud. Det finns därför bara en ras: Guds barns ras. Det finns bara en färg: Guds barns färg. Och det finns bara ett språk: det som talar till hjärtat och förståndet, utan ljudet av ord, men som får oss att känna Gud och älska varandra.

Det är Kristus som går förbi, 64