• I de första två kapitlen av evangelisterna Matteus och Lukas sägs det helt klart, att Maria blir havande med sin son utan en mans medverkan:
► ”barnet i henne har blivit till genom helig ande” (Matt. 1:20) säger ängeln till Josef. När Maria frågade ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?” svarade ängeln: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig”. (Luk. 1:34-35)
► Senare, när Jesus vid korsfästelsen anförtrodde Maria åt Johannes, innebar det, att Vår Fru inte hade några andra barn.
► Hänvisningen till ”Jesu bröder” som evangeliet nämner några gånger, kan tillskrivas termen ”bröder” på hebreiska, vilken betyder ”nära släkting”. Den kunde även användas i den betydelse, som ofta förekommer i NT, nämligen refererande till en grupp av troende. (Apg. 1:15)
► Kyrkan har alltid trott på Marias jungfrulighet, och har kallat henne ”den eviga jungfrun” (Lumen gentium, 52) det betyder: före, under och efter hennes födelse, såsom det uttrycks i en traditionsenlig och from formulering.
► Vi ser Jesu jungfruliga konception som ett resultat av Guds makt – ”Ty ingenting är omöjligt för Gud”. (Luk. 1:37)
► Som sådan är den bortom mänsklig förståelse. Mysteriet har inget att göra med hedniska mytologiska skildringar, i vilka en gud, agerande som en man, befruktar en kvinna. Den jungfruliga konceptionen av Jesus är ett gudomligt skeende i Marias sköte, i likhet med skapelsen. Det är någonting, som inte normalt accepteras av en icke-troende: den uppfanns av några föraktfulla judar och hedningar, som hittade på historier för att förklara Jesu avlelse.
► En av dessa historier tillskrivs en romersk soldat vid namn Pantheras. Han är i själva verket en uppdiktad person, som skapades för att stödja en tidig berättelse, som hånade de kristna. Utifrån en historisk och filologisk syn, är namnet ”Pantheras” en förvanskning av det grekiska ordet ”parthénos”, som betyder ”jungfru”. Folk som använde grekiska språket i det romerska imperiet hörde, att Jesus var ”jungfruns son” (huiós parthénos) När de ville driva med honom, hänvisade de till honom som ” Pantheras son”.
► Dessa historier bekräftar bara, att den tidiga kyrkan höll fast vid sin starka tro på Marias jungfrulighet, fastän den tycktes omöjlig.
• Jesu jungfrufödsel är framför allt ett tecken på, att Jesus till sin natur i sanning är Guds Son. Han har därmed inte en biologisk, mänsklig far, och han är alltså en man ”född av en kvinna” (Gal.4:4). I olika avsnitt av evangelierna, kan vi se Guds initiativ i människans historia, och som leder fram mot frälsningen, framför allt är den tydlig, när vi följer Jesu genealogi.
• Jesus, avlad av den Helige Ande och utan en mans medverkan, kan bättre tolkas som den nye Adam, som påbörjar en ny skapelse för människan, som på ett nytt sätt förlossats av Honom. (1 Kor. 15:47, Joh. 3:34)
• Marias jungfrulighet är också ett tecken på hennes fasta tro och hennes absoluta hängivenhet för Guds vilja. Av denna anledning, sägs det, att Maria blir havande med Jesus i sin själ till och med innan hon bär Honom i sitt sköte, och att hon är ”saligare för att hon i tron har sagt ja till Kristus än för att hon lät Kristi kropp bli till i sig” (Augustinus, De sancta virginitate) Genom att vara Jungfru och Moder är Maria också en Kyrkans urbild, som på det allra fullkomligaste sätt förverkligar vad Kyrkan är.
