Opus Dei

”Himlen är målet för vår jordiska vandring. Jesus Kristus har gått före oss och där (...) väntar han på vår ankomst”. Vi lägger fram några texter av den salige Josemaría - samt ett video - där Opus Deis grundare, under ett möte i Peru år 1974 svarar på frågan: Vad kan vi göra för att bättre uppfatta vad himlen är?

Att inte växa i ödmjukhet är liktydigt med att förlora målet med Guds kallelse ur sikte: ‘ut essemus sancti’, den personliga heligheten. (S:t Josemaría, ‘När Kristus går förbi’). Några idéer för att göra reträtten i januari hemifrån.

En värdefull resurs för bön och andlig läsning: för att leva "glada i hoppet" och smitta alla med denna livsglädje.

Heliga är de som kämpar ända till slutet av sitt liv: de som alltid reser sig varje gång som de har snubblat, efter varje fall, för att modigt fortsätta vägen fram med ödmjukhet, med kärlek, med hopp. (Smedjan, nr. 186)

”Det är en hoppets tid och jag lever av den skatten. Det är inte bara vackra ord, fader - så säger du mig - det är verklighet”. Då så ... hela världen, alla mänskliga värden som har en så enormt stark dragningskraft på dig - vänskapen, konsten, vetenskapen, filosofin, teologin, idrotten, naturen, kulturen, människorna ... - Låt allt detta omfattas av hoppet: hoppas på Kristus. (Plogfåran, nr. 293)

Du är orolig. Kom ihåg att oavsett vad som händer i ditt inre liv och i din omgivning, så får du aldrig glömma att betydelsen av händelser eller personer är mycket relativ. Lugna dig! Låt tiden gå och sedan, när du ser nyktert och med viss distans på händelserna och personerna, kommer du att ha ett sådant perspektiv att du kan se allt i sitt rätta sammanhang och med rätta proportioner. Om du gör så, kommer du att vara rättvisare och bespara dig själv många bekymmer. (Vägen, nr. 702)

Om du har fallit, så res dig med större hopp ... Det är bara egenkärleken som inte förstår att fel som rättas till hjälper självkännedomen och ödmjukheten. (Plogfåran, nr. 724)

Modlösheten är uthållighetens fiende. Om du inte kämpar mot modlösheten kommer du först att bli pessimist och sedan ljum. Var optimist. (Vägen, nr. 988)

Jag vill varna dig för en svårighet som kanske kan dyka upp: frestelsen att tröttna, att tappa modet. Har du inte i färskt minne ett liv – ditt – utan riktning, utan mål, utan charm, som Guds ljus och din hängivelse har givit stadga och fyllt av glädje? Var inte så dum att du byter ut det senare livet mot det förra. (Smedjan, nr. 286)

Undrar du vad som är hemligheten bakom all uthållighet? Kärleken. Bli förälskad, så kommer du aldrig att överge Honom. (Vägen, nr. 999)