S:t JosemaríaDagliga texter

"Han är god … och han älskar dig"

Sorger? Motgångar av ett eller annat skäl? … Inser du inte att din Fader Gud vill det …? Och han är god … och han älskar dig – bara dig! – mer än all världens mödrar tillsammans kan älska sina barn? (Smedjan, nr. 929)

Men glöm inte att om vi umgås med Jesus, så kommer vi med säkerhet att stöta på hans kors. När vi överlämnar oss i Guds händer, tillåter han ofta att vi erfar smärta, ensamhet, motgångar, förtal, ärekränkning och hån, både inifrån och utifrån. Det är för att han vill forma oss till sin avbild och att vi skall likna Honom och han tolererar även att man kallar oss galna och tar oss för dumskallar.

Då är tiden inne att älska den passiva botgöringen som kommer - dold eller öppet och oförskämt - när vi minst anar det. Det saknas till och med inte sådana som skadar fåren med de stenar som de borde ha kastat på vargarna. Kristi följeslagare får i sitt kött erfara att de som borde älska Honom uppför sig på ett sätt som går från misstroende till fiendskap, från misstanke till hat. De ser på Honom med misstänksamhet, som på en lögnare, därför att de inte tror på att man kan ha en personlig relation till Gud, ett inre liv. Däremot visar de idel älskvärdhet och förståelse gentemot ateister och likgiltiga som vanligtvis är fräcka och oförskämda.

Herren kanske till och med tillåter att hans lärjungar blir attackerade med ett vapen som aldrig hedrar den som använder sig av det, nämligen personliga förolämpningar; med klyschor, som är det tendentiösa och brottsliga resultatet av massiv, lögnaktig propaganda: för inte alla är begåvade med en känsla för måtta och god smak.

Så skulpterar Jesus de sinas själar och ger dem samtidigt en djup inre frid och glädje, för de vet mycket väl att demonerna inte ens med hundra lögner kan få fram en enda sanning. Och han inger dem övertygelsen om att de bara kommer att finna ro då de beslutat sig för att inte söka den. (Guds vänner, nr. 301)