Vi är mitt i det marianska året som utlysts i Opus Dei, överallt måste en önskan växa, en önskan efter att familjen ska få en viktigare roll i samhället. Familjen påverkar samhället bättre om mannen och hustrun, och med dem barnen, kommer närmare Gud.

Den helige Josemaría, som älskade familjen mycket, uppmuntrade både man och hustru att erfara Guds närvaro i familjen. Era barn kommer att lära sig att älska på riktigt såsom Herren ber oss att göra i det största budet, kärleksbudet, av hur ni två älskar varandra, av hur ni söker er till varandra, hur ni hälsar på varandra, hur ni tar hand om varandra när ni kommer hem och sedan om era barn.

Jag minns hur den helige Josemaría talade om föräldrars heliga, glädjefyllda och nåderika hjältemod när de måste uppleva att något av deras barn får en sjukdom. De drar sig inte för att tillbringa timmar och timmar vid barnets sängkant när deras barn behöver deras andliga och mänskliga stöd. De gör det helhjärtat även om de känner av tröttheten. Men det är en trötthet som också är bön.

Jag ber alla familjer – alla – att inte bara vinnlägga sig om att vara mycket lyckliga i sin egen hemmamiljö, utan att som kristna känna behovet av att bära med sig Guds glädje till allas hem.

Låt oss följa påven Franciskus råd. Alla bör läsa hans katekes om familjen, som är så full av ömhet och samtidigt så krävande. För att känna att vi är Kyrka och för att vara Kyrka behöver vi vara förenade med påven i Rom och förenade med Gud. Låt oss i familjen göra som den helige Josemaría sade: Omnes cum Petro – alla med Petrus – ad Iesum per Mariam! Om vi vill ha Kristus i våra hem, låt oss då vända oss till Maria; och förutom att vända oss till Maria, låt oss komma ihåg Påvens lära, som är så givande. Då kan vi helga oss och helga vårt hem och andras hem.

Må Gud välsigna er.