Medlemmar och medarbetare

De som ber om att bli antagna i det Heliga korsets prästsällskap bör känna sig helt övertygade om att de är kallade av Gud att söka helighet mitt i världen enligt Opus Deis anda.

En grupp medlemmar med Opus Deis prelat.

Kallelsen är en och densamma för alla medlemmar och alla bör sträva efter att bli heliga. Det finns alltså inte olika grader av tillhörighet utan snarare olika omständigheter kring hur tillgänglig man är att bidra till Opus Deis olika aktiviteter.

Numerarier och koadjutorer har från början varit lekmän i Opus Dei (numerarier respektive adjungerade), som efter lämplig utbildning tar emot den heliga vigningen. De inlemmas i det Heliga korsets prästsällskap i och med diakonvigningen.

– Präster som redan är inkardinerade i olika stift inlemmas som adjungerade eller supernumerarier beroende på hur tillgängliga de är för organisationens behov (framför allt att andligen stödja andra stiftspräster). Det kan också ha att göra med deras hälsa, vanor eller andra personliga omständigheter, det pastorala uppdraget eller deras plikter i familjen.

Dessa präster hör till stiftets prästerskap. De tillhör inte en del av prelaturens prästerskap – som består endast av dem som är inkardinerade i prelaturen. De har inget band med prelaturens hierarki och är inte heller avhängiga av någon kyrklig överordnad i Opus Dei.

Gentemot generalordföranden i prästsällskapet, som är Opus Deis prelat, har de en relation lik den i andra kyrkliga sällskap; ordföranden har ingen ledning över de präster, som ansluter sig till sällskapet, utan har endast de funktioner som de brukar ha, som leder prästsällskap. Prästerna i sällskapet har samma kallelse att leva enligt Opus Deis anda som prelaturens medlemmar, men de står inte på något sätt under prelatens jurisdiktion.

I det Heliga korsets prästsällskap finns alltså gemensamma drag som alla medlemmar har; att göra andakter och sedvänjor som är viktiga för det andliga livet.

Det juridiska och känslomässiga bandet med de stift där de är inkardinerade, och med övriga medlemmar i sitt presbyterium, stärks av den anda, som de tar emot när de kommer till Opus Dei eftersom den får dem att söka kristen helighet och mänsklig perfektion, just genom att troget utöva sina prästerliga plikter.

De som söker medlemskap i prästsällskapet bör utmärka sig för sin kärlek till stiftet, lydnad och vördnad för sin biskop samt iver att verka för att få kallelser till seminariet och till kyrkans övriga institutioner, och bör ha en önskan att fullgöra de prästerliga ämbetena med yttersta perfektion. Samtidigt bör de, i en positiv anda, främja en broderlig anda mellan alla präster i deras stift, liksom den hierarkiska enheten med den egna biskopen och andra herdar i kyrkan, särskilt med påven.

Det finns också präster som får utbildning utan att vara medlemmar i det Heliga korsets prästsällskap och som samarbetar med prelaturens apostolat med sina böner, allmosor och, om möjligt, med sitt prästerliga arbete. De kallas medarbetare.