Opus Dei ger sina medlemmar lämplig utbildning för att utöva – var och en på sin plats i Kyrkan och världen – en mångfacetterad apostolisk verksamhet, som främjar i deras omgivning ett ideal om den allmänna kallelsen till helighet.

På liknande sätt erbjuder det heliga Korsets prästsällskap sina medlemmar och de präster, som deltar i deras aktiviteter, andliga medel att upprätthålla och stödja det inre livet, läro och pastorala utbildning, liksom den broderliga samhörigheten med prästerna.

Det är just detta som är föreningens uppdrag: ett prästerligt arbete fyllt av förståelse, kärlek, en anda av tjänstvillighet för Kyrkan och särskilt för de enskilda stiften; en hjälp för stiftsprästerna, för vilka Herren har önskat att Opus Dei skulle känna en särskild närhet.

Detta andliga stöd stärker de prästerliga dygderna, som den pastorala kärleken: hängivenhet och iver för människornas frälsning (jfr. Dekret Presbyterorum Ordinis, nr. 14-17; S:t Johannes Paulus II, Apostolisk förmaning Pastores dabo vobis, nr. 15, 20-24); fromheten; vetenskapen; intresse för apostolatet inom stiftet; kärleken till och vördnaden för den lokale ordinarien; engagemang för kallelser och på seminariet. På ett särskilt sätt levandegör utövandet av en djup broderlighet med de andra prästerna som leder till att aktivt främja största möjliga enhet med hela stiftets prästerskap.

Den helige Josemaría försökte också med sina predikningar väcka i alla kristna ett ansvar att samarbeta för att öka antalet prästkallelser. Uppdraget att verka för kallelser åligger alla Guds folk, särskilt biskopar och präster. Därför framträder denna väsentliga aspekt i utbildningen av medlemmar i det heliga Korsets prästsällskap, men tar hänsyn till stiftets ordinarie. Det första är bön: Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. (Matt 9:38).