I sin liturgi vågar Kyrkan i glädje sjunga om Kristi kors mysterium. Smärtan tar inte bort glädjen, om vi lever förenade med Jesus Kristus i hans självutgivande för vår frälsning. Glädjen dör bort när vi visar oss själviska genom att vi syndar, genom att vi glömmer bort att älska Gud och nästan, och när vi inte ångrar det onda vi gör. Den som låter sig styras av en miljö där framgång och makt hyllas, där det är viktigt att se bra ut i andras ögon, blir lätt modfälld inför ett misslyckande, inför ett ekonomiskt bakslag, till och med inför några rynkor i ansiktet!

För en kristen människa har glädjen naturligtvis ingenting att göra med att man tror sig vara felfri, vilket ingen kan vara, utan att man är villig att be om förlåtelse, att ångra sig. Glädjen är den glädje som den förlorade sonen kände då han kom hem. Jag förstår mer och mer för varje dag att den helige Josemaría kallade botens sakrament för ”glädjens sakrament”.

Zenits nyhetsagentur, den 14 februari 2001.